- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Elfte Bandet. Ny följd. Sjunde Bandet. 1895 /
141

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Studier i fnord. gramm.

141

följd av supradentalerna r? l. Ett dylikt är nämligen
sannolikt icke det isl. vêli "svans", eftersom ett fr i detta ord
förlorats framför l (jmf. ty. wedel), och som l i förbindelsen fri
bör ha varit den tält; om bruket av supradentalt och dentalt
l i det nord. fornspråket se särskilt Kock i Arkiv N. F.
V, 254 ff. För övrigt har ordet véli påvisats endast från
ett par ställen, .så att, även om det hävt supradentalt Z, det
är naturligt, att intet exempel med œ konstaterats.

Särskilt bör framhållas, att ljudutvecklingen ê > æ synes
vara genomförd i Cod. regius av Snorra-Eddan. Enligt
företalet till bandet ELI, 2 s. XIII förekommer nämligen i denna
handskrift alltid œ (ej é) i pron. vœr (omkring 20 ggr), i
subst. vœl och verbet vœla (11 ggr) samt tre ggr i hvœl (det
upplyses ej, om även skrivningen hvél någon gång möter).

Även Cod. 645, 4:o använder v$l (v$l\ v$’la (v§la) (icke
vela) på alla de 10 ställen, där orden förekomma (L.
Larssons uppl. s. XLIII samt Ordförrådet).

Till jämförelse påminner jag om en av Sievers för
fnor-skan konstaterad ljudlag, som är besläktad med den här
diskuterade. I vissa fno. urkunder har nämligen kort
germa-niskt e övergått till œ mellan w (v) och följande r, t. ex.
verk > vœrk, verfrr > vœrfrr etc. (Sievers: Tiibinger
bruch-stiicke der älteren Frostuthingslög s. 9). För övrigt är det
ett känt förhållande, att liksom i hvél > hvœ’l etc. ê erhållit
ett öppnare uttal (æ) framför supradental, supradentaler över
huvud hava en tendens att åt den föregående vokalen giva
ett öppnare uttal. Jag har hävt tillfälle att i Arkiv N. F.
V, 235 ff. avhandla dylika ljudutvecklingar i fsv.

Jag skall i detta sammanhang framhålla ännu ett ord,
där en besläktad ljudutveckling torde hava inträtt i
sistnämnda språk. Fsv. har hwalper (nysv. valp, da. hvalp)
jämte hwœlper. Från intet annat språk har man påvisat
ordet med avljudsstadiet a, utan isl. har hvelpr, ags. hwélp,
fht. hwèlf etc. Det är därför föga troligt, att, såsom No-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:20:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1895/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free