Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
Beckman: 1700-talets svenska.
sonanter i t. ex. eng. people ock m&nga dylika. Han använder
(liksom Sweet) k som "general modifier" för att reservera sig
gentemot grövre identifikationer. Född 1721. Språklärare i Uppsala
ock Stockholm. Fadren fänrik vid Elfsborgs regemente ,).
Sven Brisman, Engelskt och Swänskt handlexicon. Greifswald
1783. B. var docent i Greifswald.
Cristopk. Dan. Buntk, Engelska språkets art. Lund 1791 samt:
Kort anvisning om Engelska språkets uttal och accent. Lund 1791.
— B. var docent i Lund; född därstädes 1761 a).
E. V. Weste, Parallèle des langues francoise et suédoise.
Stockholm 1807. Weste har utmärkta uttalsregler (för svenskan 3)),
ock han transskriberar i själva ordboken en mängd ord samt förser
samtliga upptagna med akcentbeteckning. Hans förtjänster äro dess
bättre så uppskattade, att jag ej behöver framhålla dem. Jag skall
därför blott påpeka det värde hans uppgifter haft såsom
kompletterande Hofs därigenom, att båda voro västsvenskar, att deras
dialekter, om jag så får uttrycka mig, endast genom 7 à 8 mil i
rummet ock ett hälft århundrade i tiden skilja sig från varandra.
W. var född 1753, hans fader var bosatt i Kongelf4).
Beträffande planen för undersökningen vill jag betona, att
det åsyftade resultatet endast är att ge ett bidrag till en deskriptiv
grammatik över 1700-talets svenska. Utredningar rörande de
behandlade företeelsernas historiska uppkomst ingå alltså i
avhandlingens plan endast i det fall, att de kunna giva användbara
kriterier för bedömandet av begagnade källuppgifters sanningsvärde.
Anbringandet av flere förklaringar skulle endast bidraga till att
göra det för läsaren svårare att finna reda på de fakta han i alla
fåll i första rummet skulle ha rätt att söka i min avhandling.
Då jag behöver använda fonetisk transskription, använder jag
Lyttkens-Wulffs beteckningssätt. Transskriberade ord sättas inom
[ ], då fara förefinnes att de efter vanliga uttalsanalogier skulle
läsas på ett annat sätt än det åsyftade. I avseende på
beteckningen av akcentgraderna har jag nödgats avvika från
Lyttkens-Wulff. Jag betecknar med:
4 fortis (huvudton),
3 stark semifortis (stark biton),
2 levis (svag biton),
1 levior,
0 levissimus (obetonad stavelse).
Jag har därigenom fått tillfälle skilja på levis- ock
semifortis-stavelse, vilket Lyttkens-Wulff göra blott med ett +. Emellertid
1) Svenska adelns ättartan1 or II, 858.
2) Weibull-Tegnér, Lunds universitets historia s. 422.
3) Hans arbete hade kanske därför bort upptagas på förra
avdelningen. 4) Kock, Akc. II, 202 f. not.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
