Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beckman: 1700-talets svenska.
165
synes mig denna skilnad vida mer konstitutiv än den
intensitets-SKilnad som möjligen kan finnas mellan huvudstavelserna i anden
ock anden.
Vid citat från äldre grammatici åsyftar jag bokstavstroget
återgivande. Blott interpunktionen ock användandet av stora
bokstäver har jag modärniserat. Härvid undantagas de större
alfabetiskt ordnade ordförteckningarna på akcentläran. Här har jag
måst infora egna kvantitets- ock akcentbeteckningar, ock då jag
så måst förrycka (de förövrigt ofta i skiftande form uppträdande)
ordens utseende, har jag trott mig ur lexikalisk synpunkt böra
införa en enda stavningsmetod.
De förkortningar, med hvilka ovan uppräknade arbeten
anföras torde förstås av sig själva. Hofs "Rätta Skrifsätt" (R. S.)
ock "Skaldekonsten" (Skald.) citeras efter §§, eljes hänvisa siffrorna
till sidor. Vid hänvisning till "Besynnerliga ord" (B. O.) ock
"Dialectus" (Dial.) anför jag vanligen uppslagsordet, därest ej det
för tillfället behandlade ordet själft står som uppslagsord. Här må
ock anmärkas, att jag med vgm. menar västgötamål sådant jag
känner det, icke sådant det enligt Hofs uppgifter varit.
Ur Löudläran.
I. Bokstävernas normala ljudvärden.
§ 1. Konsonanterna.
B är stumt i lamb, försambling o. dyl. R. S. 371.
C i förbindelsen ch. Bland alla frågor i ny svensk
språkhistoria torde knappast någon ha föranlett så mycken diskussion som
frågan om valören av ch-tecknet i 1600talets svenska. A ena sidan
står Kock *), till vilken Hagfors a) slutit sig, ock vill åt nysv. omkr.
år 1700 vindicera ett uttal [x] *=> ty. acA-laut. En motsatt
mening har framställts av Schagerström8), Axel Andersson4) ock
(med reservation) Noreen 6). För Hofs tid fa vi ett bestämt besked,
då han säger sig aldrig hava hört ch i macht etc. annat än av "den
som är förmycket wan wid Tyskan och älskar att bryta på detta
språket". "För en Swänsk, som ej wid Tyskan ifrån barndomen
blifwit wan, faller det ock swårt att rätt utsäga". R. S. 267, 268,
323. Alltså: fx-Jljudet fanns, men blott i något affekterat tal hos
personer med kunnskap i tyska (ungefär samma tillvaro som
nasal-vokalen nu har i departement ock därmed jämförliga ord). Hofs
ord stödjas ock av de tyska språklärornas uttalanden. Heldmann
(1751) s. 1 säger, att ty. ch är "något lindrigare" än ch eller ek i
svenskan 6). Han identifierar alltså sv. ch ock c¾, vari förövrigt Giese
(1730) s. 468 instämmer. Redan tidigare finna vi, att Tiliander
’) Fsv. Ljudl. 69 ff., 587 ff. a) Sv. Landsm. XII, 2 § 177. •) Lånord
med kt s. 91 f. «) Salb. Gram. 74 ff. ») Col. Ordesk. XIII. •) Jfr. Testarn. 144.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
