Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beckman: 1700-talets svenska. 177
Aurivilliu8 ock säkrare av Hof, samt det svenska w-ljudets
skiljaktighet från det europeiska av Rosenstein (1740). Vad tillsist
beträffar y-fbrskjutningen, så kan den icke följas längre tillbaka än
till år 1800 (C. de la Jonchère); möjligen 80 år längre (Hjärne).
Exkurs I.
Notiser om Johan Bures språk.
Det är icke så fa empiriska forskningsgrenar som kunna sägas
i Sverige leda sitt ursprung från Johan Bure. Vi räkna redan dit
folkloristiken, ock hade vi kvar hans "Specimen primariœ lingvæ
Scanzianæ" (Stockholm 1636), så skulle vi efter allt att döma ega
en, möjligen i uppställningen oredig, men säkerligen på
iakttagelser rik framställning av svenska grammatiken. Med vad vi ännu
ha i behåll kunna vi i varje fall veta så mycket, att vi åt Bure,
kunna vindicera äran av att ha varit den förste svensk, som i någon
större utsträckning gjorde fonetiska observationer på sitt modersmål.
Den som egnat någon uppmärksamhet åt de små utdrag ur Bures
arbete som meddelas av Aurivillius, finner lätt, att han avsett
fonetisk stavning av de anförda ordformerna t. ex. dänn (then), dädh
(thet) o. s. v., men då vi ega dessa uppgifter endast i andra hand
ock icke kunna tilltro Aurivillius full bokstavstrohet i återgivandet,
så kunna vi endast med försiktighet använda dem. Säkrare äro vi
vid användandet av: "Den Svenska ABC Boken, På thet
enfalli-geste så stält, at de vanlige bokstavarne lämpa sigh efter runerne
och bådhe semias medh wår wanlige pronunciation". Uppsala 1624.
8 bl. liten 8:vo. Jag har exerperatx) de delar av boken som hava
{’ämnlöpande text med runor ock latinska bokstäver, då jag här
iar Qtt säkert korrektiv mot den, som det tyckes, ibland
godtyckliga användningen av runorna. I den äldre "Runa-ABC Boken" av
1611 är syftet mindre otvetydigt, vadan jag blott i ett fall använt
den; den innehåller i det hela samma stycken (ur katekesen) som
det yngre arbetet. Boken ger anledning till följande
anmärkningar :
Ch förekommer före t i macht, ansichte, alsmächtig, fruchta,
tillsammans 6 gånger. I runorna står på motsvarande ställen A,
vadan man väl far anse, att det åsyftade uttalet värkligen var
[x]-, kt en gg i runraden en gg i båda. Ordet ock skrives 4
gånger med cA, 27 ggr med gh a). — Att ch och fc-runan icke
användas av blott grafiska skäl synes framgå av skrivningen kristus.
*) Till några uppenbarligen på förbiseende beroende skrivningar (ett
görån mot flere giöra etc.) har jag ej tagit hänsyn.
*) Ovanstående fakta tyckas ovedersägligt ådagalägga, att [x]-ljudet
fanns redan i Bures språk. Detta åter är av historiskt intresse isynnerhet
därigenom, att det bevisar, det /^/-uttalet knappast kan räknas till de under
30-åriga kriget importerade högtyska inflytelserna utan måste föras längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
