Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
Beckman: 1700-taleta svensk».
Vexling o—å [a—6?] förekommer i soldat, orka, bock1), form,
domkyrka, blomma, socken, orm R. S. 385; doterr, dåtterr Dial. 104;
stfomm är östgötskt, slàmm västgötskt Dial. 278.
U företräder:
nsv. au i Brunsvik TJraunschweig* R. S. 448.
nsv. e i axull Dial. 65, 86 (även -ell\ samt betvitt Dial. 89,
jfr. A; i klapursten Dial. art. Gallstrand.
nsv. o fakultativt i bucka Dial. art. Buga, brusk ib. 96.
nsv. y i urtväder R. S. 333, Dial. S7, y- ogillas a).
nsv. ö i knul jämte knyl(a) ock knöl Dial. 177; hiulpdk Dial.
art. Kuhlepåk. Jfr. Y.
Regeln för de särskilda tt-ljudens växling är densamma som i
nsv., dock anges kort [tu] i ull, mull R. S. 206 enligt nutida vgm.
Y företräder:
nsv. e i chymien R. S. 161 (text);
nsv. i i enskylt R. S. 331 (sä alltid i text, men särskilt,
åtskilt); fakultativt i: klyppa Dial. 175, klyfva ¾lifva’ (i uppsv.) R. S.
889, ttoy Dial. art. Tråwehle, tyttell Dial. 302, kålskrynda Dial.
art. Ryss;
nsv. ju i lyda ’sonare’ (liuda har H. aldrig hört) R. S. 361; i
tyw eller tiyto Dial. 66, 293 (tiuto förekommer aldrig i uppsvenskt
tal); i nyta, nyrar i bildad västgötska Dial. 37.
nsv. 6 i allmänhet med växelformer i följande ord: bössa,
byssa; knyl, knöl, knul; kyrsbär, ki(e)rsbär; kyrtell, kirtell; mössa,
myssa; ömsa, ymsa R. S. 345, Dial. artt. Knagghlig, Knös, Knuhl,
Eiörsebär. Utom beträffande orden knöl, körtel, körsbär är
växlingen blott styrkt såsom befintlig i skrift. — Blott skrivsed är
fransösk R. S. 331.
J växlar med vi i syll(a), swifl(a) Dial. 288.
företräder:
nsv. a fakultativt i våkenhus 3) Dial. 317, R. S. 845; i bönas
(jämte bönhas) Dial. 101; i hångk samt dångk, plank, stånka, åv,
bland vilka åtminstone de tre sistnämda äro vulg. uppsv. R. S.
339, Dial. 65, 102, 144, 276.
nsv. e i däm, ’dem’ R, S. 339, Dial. 65; tröska!, aksäl, betål,
tåtål Dial. 65, 86, 89 ock art. Hwen (alla utom det sista tydligt
angivna som vulg. uppl.). Jfr. U.
nsv. (o (som växlar med ö) i hånåmm Dial. 57; blåmmsterr
Dial. art. Majstång.
nsv. u i bråmma (fakultativt) Dial. 96 ock art. Lumma; snårra
ib. art. T611e; fakultativt i: sårra ib. 284; bå\k (jämte burk) Dial.
98; dåga R. S. 311, Dial. 104; gal Dial. 141; smolor (åtm. skrift)
R. S. 345; åpp (Svealand) jämte upp (Götaland ock rspr.) Dial.
306, R. S. 339; åmmbära, -giänge, -gås Dial. 805 f. o. flerst.;
farstå (vulgärt) Dial. art. Skongke.
*) Vgm. <arka, bakk. a) Weste ti- som huvudform, Sahlst. m. fl. blott
«*-. *) Vgm. vá’ckenhu8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
