- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Elfte Bandet. Ny följd. Sjunde Bandet. 1895 /
223

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Beckman: 1700-talets svenska. 228

språkets ljudliga sida är tillräckligt dokumenterad genom hans
bestämning av svenskans musikaliska akcentuering* I den från
Bag-gesen översatta "Dä jag var liten" lyder andra versen "Och liten
var jag, knapt en alen lång39. En not till ordet alen lyder: "Så
skrifVes ordet på danska: hvarför icke lika så i vårt språk? Det
uttalas ju lika med dalen, salen och andre tvåstafvige ord? Om
det strider mot gammalt bruk, må ju detta bruk ändras, när
uttalet ändrat sig; som det skett med vatten, vapen o. s. v. Men —
torde man säga — då bör ju ock skrifVas icke moln utan mölen
(målen)? — Denna följd är icke rigtig, emedan då Aln säges
släpande som Balen och uptager samma tid, säges deremot Moln
nårdt och korrt såsom Molin, men alldeles icke som Alen, Kålen
etc. — Det bästa torde vara, att nyttja ömsom Aln och Alen, alt
efter som versens harmoni sådant vill eller nekar". Vad först
beträffar uppgifterna om kvantiteten i aln ock moln så bestyrkas
de av Weste, så vitt nämligen jag rätt uppfattar honom. Jfr. nedan
exkurs II. Den andra uppgiften åter, att vi skulle haft ett uttal
alen (aty?) är jag ej i stånd att verificera, ehuru jag å andra
sidan ej ser något särskilt skäl att betvivla den. Det bör emellertid
ej förgätas, att vi möjligen (eller troligen) av det till sin skrivform
tvåstaviga ordet dalen haft en enstavig uttalsform rimmande på
aln, ock att denna dublett kunnat hos Kellgren framkalla falska
analogislut.

Jag har redan vidrört ett par frågor, rörande kvantiteten.
Emellertid har Hof så sammanblandat akcent ock kvantitet, att en
särskild avdelning måste behandla dessa i sammanhang.

Akcent ock kvantitet.
(Hofs m. fl:s uppfattning av dem.)

§ 8. I motsats mot mängden av sina föregångare ock
samtida skiljer Hof visserligen klart mellan kvantitet ock akcentstyrka;
däremot har han gjort sig skyldig till en sammanblandning mellan
kvantitet ock akcentform, vilken vi måste utreda, innan hans
uppgifter kunna tillgodogöras. Först emellertid ett par ord i en
annan fråga.

"De stafwelser som hafwa många medlydningar, äro i sig
sielfwa långsamare och widlyftigare att framföra, än de som hafwa
ft......Men i Swänska språket genom wanan, sägas flere
medlydningar i en stafwelse ... så fort och kort tillsamman, att deras
antal icke giör någon stafwelse märkeligen längre eller kortare;
utan synes hos oss stafwelsernas längd och korthet endast komma,
och efter wåra örons wana böra dömas, af sielflydningarnas dryghet.
Således kan jag ej finna annat än ... att is glacies, som har ett
långt i, är en längre stafwelse än brist, som har ett kort »".
R. S. 292.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:20:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1895/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free