Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
Beckman: 1700-talets svenska.
lertid återstår ännu en att göra, ty ... "den sielflydningen, tom
sluter ett ord. kan, enligt hwad oftvanformält är, swårligen märkas
till sin drygnet, och liknar mer en kort än en lång. Detta
förhåller sig ock så i swänskan .. " B. S. 295, jfr. 406. Dylika
vokaler angivas också i exemplen konsekvent som korta. Exempel
torde vara överflödiga. Man finner således: att där Hof i betonad
ultima ansätter lång stavelse kunna vi alltid sluta till lång vokal;
samt där han ansätter kort stavelse, kunna vi sluta till kort vokal,
om ej vokalen står i slutljud. (5)
I analogi härmed tyckes han anse den föregående vokalen i
hiatus för kort "såsom roa, friare, förnya etc. hvaruti ro, fri, ny
utan twifwel äro karta" *). Skald. 91. Han jämför med latinska
pro-sodien, vadan man ej får fullt klart för sig, om han menat, att
dessa stavelsers bruk såsom långa är stridande mot svenska
språklagar eller blott mot de efter klassiska mönster uppgjorda
regler, som den av honom kritiserade Nicander uppställt.
Emellertid kräver försiktigheten, att man ur materialet avsöndrar sådana
ord, där hiatusförhållandena kunna ha varit bestämmande för hans
kvantitetsuppfattning (5, b). Ex. befria Skald. 27, Parn. 173;
phOrftfer Skald. 88; friare Skald. 33, 48; nyare Skald. 33, Parn.
175 a).
Om på vokal slutande ord såsom första kompositionsled yttrar
Hof sig icke. Det sagda torde emellertid visa, att man vid
tolkningen av hans uppgifter i detta fall bör gå tillväga med
försiktighet (5, c). Jfr nedan.
2) Icke huvudtoniga stavelser: Även här kunna Hofs uppgifter
med de under (1) ock (5) givna reservationer tydas efter orden.
Levis- ock levissimusstavelser äro i en mängd ord angivna som
korta. Däremot förekomma uppgifter om vokallängd i en mängd
fall, där vi ha att förutsätta semifortis, ock i själva värket har väl
lång vokal icke förekommit i stavelser med lägre exspirationstryck
än semifortis.
Yi kunna därför, när längd ansattes i icke huvudtonig
stavelse, sluta till vokallängd ock semifortis. (6)
Exempel i). Följande ha förut anförts:
ä’vläde, avsked, tökstäv, (dagbok), dyrbär, farled, förvåg, fördel,
förköp, förmak, gårdag, högmod, kärlek, lagbok, lergrop, likstöd,
mjölkärt örsäk, storlek, talrik, vinsten, väglag (från a), spinnhus,
sprätthök (från c), ädelmod (från h).
Härtill komma följande nya: armod Skald. 88; bönebök Skald.
27; föremål Skald. 33; företal Skald. 47; göromål Skald. 27; Parn.
174; hélgedäg Skald. 47; hjöneläg ib.; huvudstad Skald. 33, 119,
’) Endast roa är här beviskraftigt, jfr. nästa not.
*) Samtliga de99a ords tonstavelser skulle emellertid oberoende av
hiatusförhållandena ha ansetts för korta. Det torde dock vara riktigast att
icke upptaga dem bland de bevisande exemplen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
