Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beckman: 1700-talets svenska. 229
Para. 175; husesyn Skald. 47; jtdedäg Skald. 33; låckcmät Skald.
27, 47, Parn. 174; mákaWs Skald. 47; nådebröd Skald. 27, Parn.
174; presterskap Skald. 48; pålade Skald. 33; sédolOg Skald. 47;
skädobrSd Skald. 33, 47; s JM o spel Skald. 33, skådespel Parn. 175;
syftemål Skald. 47, 48; vederlag Skald. 33,47; väderlek Skald. 33;
ägodel ib.
Summa 46 ex. Härtill kunna läggas 16 ord pä -het, som
anföras § 19, 8.
Samtliga bär uppräknade ord (inklusive minst 7 av orden pà
-het) kunna med säkerhet antas ha haft akc. 2. I stavelse med
svag semifortis är också, såvitt jag kunnat analysera mitt uttal,
vokallängden tvivelaktig. Blott ett säkert exempel förekommer på,
att dylik stavelse av Hof anges som lång nämligen fridag Skald.
40. I betraktande härav synes det, som skulle angivande av
vo-kalläugd i icke huvudtonig stavelse kunna anses som kriterium på
icke blott semifortis utan på sannolikt stark semifortis. Jag tror
mig därför berättigad att sluta, det en föregående tonstavelse
sannolikt haft grav akcent. Samtliga hithörande exempel äro dock
delvis tvetydiga med undantag av orden på -het.
§ 14. Några rätt beaktansvärda ehuru ofta oklara uppgifter
om akcent finnas även hos Pfeif ss. 210 ff., varmed äro att jämföra
Iserhielms anmärkningar ss. 86 ff. Sammanhanget är det, att Pfeif
vill ange ett sätt att göra svenska språket användbart för de
moderna vordna (jambiska ock) trokaiska *) värsslagen. För sådan
vars lämpar sig i allmänhet vårt språk genom sin rytmiska
akcen-tuering synnerligen väl, men nämda rytmiska akcentuering är icke
i språket urgammala) ock är icke heller i fiusksvenskan så
utbredd som i den egentliga svenskan a). Det är egentligen ord av
typen 430 (420), som göra svårigheter vid bildandet av tvåstaviga
värsfötter, under det typerna 040 eller 402 ock dylika äro mycket
användbara. Den största svårigheten för Pfeif är
sammansättningar börjande på: af, an, bak, fram, från, hem, in, kring, med,
mis, mot (emot), när, o, om, på, til, up, ut, wan 4). "Ita vox lycka,
quamdiu sola est, quicquid in ullo verbo bonum et elegans inesse
Sotest, habet. Addita vero prœpositione o cum magnam partem
ecoris sui, tum accentum suum naturalem perdit, et locum in
versibus, nisi male, habere nequit". Han önskar, att man kunde
i strid mot bruket akcentuera olycka, påbö’rda (s. 226 ff., s. 211 f.).
’) Faktiskt anger P. den moderna värsarten vara trokaisk, men redan
en flyktig blick på tidens poetiska litteratur (t. ex. i Hansellis samling) visar,
att den jambiska värsen har ett avgjort herravälde. Detta Pfeifs misstag
har emellertid ingen betydelse för de behandlade akcentfrågorna.
a) Jfr. § 20 anm. 2.
8) Pipping i Nystavaren f. 1898 meddelar, att i finsksvenskan bitonen
i gossarne vilar pa penultima. Samma betoning åsyftas förmodligen av
Strömborg (Språkl. s. 170} i kyrkorna, gossarne. Jfr. Kock Akc. I, 67. 129.
•) Den alfabetiska anordningen är införd vid a vt ryckningen.
▲BKIV WQH MOKOI8K FILOI.OOI XI, XX 7ÖLJD VII.
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
