Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280 Beckman: 1700-talets svenska.
Här torde det vara höjt över allt tvivel, att frågan är om
akcenttypen 430. På alldeles samma sätt förstår jag hans ord:
"somliga locum in poesi nunquam habere potest", det bör därför
utbytas mot talspråksformen somnia. "Eaàem ratio est vocis
sådana et såna" 1). Dessa ords trestaviga former torde ha haft näst
sista stavelsen starkare än den sista.
Fullt klart är också följande yttrande. "Tum quoqve
vehe-menter operam eorum laudo, qvi accentum in fine ejusmodi
verborum, qvalia sunt etoighet, tålighet, stadighet, ärlighet, nykterhet,
tapperhet perfecte habere student, eo scilicet modo, ut uitima
syl-laba ejusdem fere ac antepenultima magnitudinis sit". Den
åsyftade akcentueringen 4x3 är för bildande av tvåstayiga värsfötter
bekväm, vartill enligt Pfeifs egen anmärkning kommer, att då
bitonen är stark, orden kunna användas i rimslut. Vi få väl alltså
sluta, att dessa ord kunnat ha ett uttal med svag biton. Liknande
skäl har han haft att önska "ut tienarena^ wäktarena antiquo more
svecano diceretur" a). Åt samma håll syftar han, då han vill
behålla e i dagelig o. dyl., ty "ea qvœ in eis verbis contractio fit,
omnem iis in fine versuum stan di facultatem adimit" 8). Sist
anförda ord förutsätta den iakttagelsen att -lig i daglig får svagare
biton än i dagelig*). Analoga äro hans ord om smittosam,
smittsam m. fl. samt om båtnad, kostnad, där -nad "accentu caret", etc.,
till vilka han vill skapa biformerna bdtonad, kostonad*).
"Productio" är enligt Pfeifs terminologi det, som vi benämna
metrisk akcentuering, ock såsom metrisk höjning kunna även svagt
bitoniga stavelser tjäna. Då emellertid dessa icke lämpligen kunna
tjäna som rimstavelser, ock då rimmet också är en sak, som i de
behandlade kapitlen är föremål för Pfeifs omsorger, så får man
icke av hans bestridande av möjligheten att "producera" en
stavelse sluta till, att denna icke hade ens svag biton. Han
utdömer rimmet kärleken : den men detta måste väl även vi göra, ehuru
ett uttal med levis på -en i lärleken existerar. På grund därav
måste vi låta det vara en öppen fråga, var bitonen låg i t. ex.
mandomen, kammaren, jägare m. fl., vilka uppräknas såsom exempel
på ord med obeqväm akcentuering. Jag skall blott upptaga några,
som av särskilda skäl ha betydelse: "Händerne, länder ne, fötterne,
rötterne . . . aut in fine produci, aut œternum a poesi abesse
de-bent6)". I nutida finsksvenska ha "pluralformer sådana som maskarna,
gossarna andra stavelsen ofta starkare än den tredje9 7), ock det
kan vara detta uttal Pfeif åsyftat. Pfeif önskar, att uitima i
par-ticipier på -ande kunde "produceras", men detta anser Iserhielm
orimligt. Hof har ett par uppgifter, som synas tyda på att dylika
’) S. 216 f. l) 8. 224. ’) S. 220. Jfr. nedan § 18 slutet.
*) Detta stämmer med förhållanden i nsv. (jfr. vistig, visserligen), samt
med Törners uttalande, såvida han vill säga, att det kunde heta timméliga,
men blott timliga. ’) S. 290. Sistnämda ord visa, att åtminstone i vissa
fall rytmisk akcent förefanns i Pfeifs uttal. 8) S. 223. 7) Pipping anf. st.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
