Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
Beckman: 1700-talets svenska.
vokal; att sådan knnde finnas framfor In i fall, dar nsv. har lång,
visas av Westes skrivning fallna ¾e flétrir>.
Anm. 2. Det torde nog vara nödvändigt att ganska snävt
åtdraga gränserna for dessa sateers giltighetsområde. De gälla
naturligtvis endast Westes västsvenska (Göteborgska) dialekt. Såsom
representant for östligare dialekter framträder Ljungberg, jfr. ovan.
Troligen fanns uttalet endast i dialektens fullt vårdade form.
Uttalet -rä var tämligen säkert artificielt, ty folkspråket ock delvis även
det bildade vardagsspråket hade I eller [IJ. Att rl, rn (rs, rt) i
vardagstalet övergått till ~l, ~n (~s, ~t) är väl troligt, ehuru den
hittills presterade bevisningen knappast är fullständig, annat än för
rs eller närmare bestämt rs efter svagt betonad vokal.
Ur Formläran.
Substantivet
§ 29. Om genus har Hof Skald. sid. 149 noten följande
upplysande anmärkning: "Någre påstå, men oskäligen och emot
språkets bruk, at man med han och hon i stället för den icke bör
personifiera nomina substantivs, som icke äro af något kön; til ex.
wänskapen han, lyckan hon för ..." *). Hof hade såsom västgöte
tvivelsutan bättre sinne för grammatisk t kön än de fläste. Vad
beträffar genusbegreppet i högspråket, så må redan här anmärkas,
att adjektivböjningen i uppsvenskan uppgivit genusskilnaden, under
det å andra sidan även stockholmskan hade särskild form för best.
art. i fem. handan etc. Jfr. § 4 A.
Om genus i särskilda ord har Hof R. S. 350, Dial. 48 f., 54
m. fl. st. några uppgifter, vilka jag dock ej lyckats avvinna något
resultat. Särskilt påfallande är det, då han Dial. 49 uppger tid
som mask., stad som fem. trots motsatt kön för båda orden i västg.
(så ännu i vgm.) ock trots det han R. S. 448 uttalat den meningen,
att bruket av stad som fem. uppkommit genom inflytande från
lat. urbs ock fr. ville. Jfr. Tegnérs utredning om genus i
1700-talets svenska 2).
*) Yttrandet synes sluta sig till den lilla polemik mellan Budenschöld
ock Dalin, som av Tegnér refereras "Om genus i svenskaá" 94 f., ook med
rätta förklaras ur de båda kämparnas olika dialekter. Budenschöld tillbragte
sina 10 första barnaår i Finland, vars språk gynnar dan-kön (anf. arb. 207 f.),
ock var son av skalden Rudeen, som hör till dem, "vilka redan tidigt ha
gjort betydande steg mot Æew-sidan" (anf. arb. 188). Dalin var som bekant
halländing ock anses av Tegnér (anf. arb. 190) i denna punkt ha bibehållit
sin barndomsdialekt. — I vgm. kan den användas om personer men da
förklenande. I Västergötland såsom annorstädes gäller det nog, att "man kan
säga om sin kappsäck men icke om sin hustru, att man reste därmed [resp.
med den] till staden" — men man kan säga om sin hustru: "den fick jag
nog släpa med migr.
2) Anf. arb. passim.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
