Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beckman: 1700-talets svenska. 251
Med avseende pä komparationen torde det vara nog erinra
om följande: gamlare finnes både "i gement tal" ock "lärda mäns
skrifter’ R. S. 361; mäktigaste har biformen maktigste R. S. 368,
ock i stället för längst bort användes av "qvibusdam" bårterst
Dial. 93.
§ 33. Bland räkneordsformer anmärkas följande:
"Tvänne och tränne skola wara cas. obl. af två och tre samt
begge nentr. af både, som wäl kan wara, fast jag ej märkt det i ett
rätt swänsk[t] tal" R. S. 361.
Æofte är i "offenteligit tal" att föredraga framför ål/te R.
S. 363.
"En och tiugu, två och tiugu, fyra och femtijo, två och
tiu-gonde etc. heta pä swänska tiugu en, tiugu två, fämtijo fyra, tiugu
andra" R. S. 447.
Tu säges icke annat än om klockan "undantagandes af en
hop här nedre i landet". Try brukas blott i "offenteligit tal" R.
S. 430.
§ 84. Om pronomina meddelas följande:
Andra persons pronomen i plur. heter i uppländskt talspråk
ni Dial. 57, Skald. 136; det brukas även till e n person x) (sä även I)
i talspråk, men ej gärna i högtidlig poesi Skald 130.
Beträffande tredje persons pronomina må framhållas, att de
enklitiska formerna, som äro i allmänt bruk i talet, förklaras
berättigade även i skrift, t. ex. vettat, kastan, sadet R. S. 363; aret,
nämden, kannan Skald. 141; däremot ogillas från9 na ib. —
Huruvida dera Skald. 139 skall anses betecknat som talspråksform, kan
jag ej avgöra. — Sin emellan är i strid mot talspråket, som har
sins emellan R. S. 377. — Om den i stället för han, hon jfr. § 29.
Demonstrativerna "Dänne, dänna, dätta apud Svecos aut certe
Uplandos dudum in familiari sermone obsoleverunt qvamvis in
scriptis vigeant. . . Sveci pro his dicunt dän här hic, dä här hoc,
dä där illud, istud", i andra landskap äro de i bruk. Dial. 57, 109,
Skald. 136 a).
Ho är "mast ur bruk" R. S. 427, Dial. 57. Föråldrade äro
vidare: annar, mång annor, mino, minom, edars, thy ock liknande
R. S. ib. Oriktiga böjningar (latinismer) äro tins faders, thens
ondas o. dyl. R. S. 448.
§ 35. I värbet har talspråket uppgivit skilnaden mellan
personerna i pluralis, så att man säger vi älska, i älska, de älska (så
Tiällman); det uppsvenska talspråket har till ock med uppgivit
skilnaden mellan numeri, så att man säger wi giör, ni will etc. Dial.
*) "af en förment större höflighet". Denna företeelse är i själva värket
mycket gammal, se Tegnér, Ark. V, 804 ff.
a) Enligt Schagerströms ock Bergmans monografier över uppländska
mal saknas åtminstone i Alunda ock Vätö pron. denne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
