Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
Lind: Nord. personnamn.
skördar att hämta. Såsom grammatiskt material, isynnerhet ur
ljudlärans synpunkt, hava egennamnen ett alldeles särskilt
in-trässe just genom den större böjlighet ock bildbarhet, som
utmärker dem. De inom språket värksamma ljudlagarna hava
haft lättast att tränga igenom på denna punkt ock lemnat
de tydligaste märkena äfter sig. Naturligtvis är det möjligt,
att deras värksamhet någon gång kommit till synes endast i
namn, men deras tillvaro är ju då i alla fall konstaterad,
ock man har en bestämd anledning att söka deras spår även
på andra håll. Man har däri en ledning ock fingervisning,
som ofta kan vara av stort värde.
2. Några enskilda västnordiska dopnamn.
De gammalnordiska dopnamnen äro såsom bekant nästan
genomgående tvåledade sammansättningar, vari båda lederna,
där de icke själva äro nomina propria, utgöras av även i
appellativ bemärkelse kända ock använda ord, under det
sammansättningen såsom sådan ofta saknar en sådan bemärkelse.
Att en så allmänt gällande regel tenderat att draga in under
sig även de i språket upptagna främmande namnen, är
någonting som man nästan på förhand kan vänta sig. En sådan
tendens att genom folketymologisk ombildning bringa
främmande ock oförstådda namnelement in under det inhemska
systemet uppenbarar sig på många håll. I Rikarfrr inskjutes
ett g (se Isl. annaler ock Flateyiarbök flerest.), varigenom det
blir ett av de välkända namnen på -garfrr. Sunniva bringas
genom ett inskjutet / i samklang med kvinnonamnen på -elfr.
Det keltiska Dufgus förvandlas genom konsonantomkastning
till Dugfus, som stämmer vida bättre med nordiska begrepp
om ett namns rätta skapnad. Det i isländskan ganska
vanliga Vigfus har därvid utan tvivel varit bejälpligt. Genom
anpassning till de inhemska namnen på -gerd har i danskan
det utländska Berengaria förbytts till Bengerd. Namnet Martin
skrives som bekant i isländska ock fornnorska handskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
