- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Elfte Bandet. Ny följd. Sjunde Bandet. 1895 /
326

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

326 Kock: Gramm. bidrag.

Däremot kvarstår Id i halda 875, 917, haaldha 200,
haldas 924, haldhir 31, 685, haldhh 804, haldh 832; ivalda
465, wa«A 921, 191, wœldhe 1086; Awta "kött" 718; /kur
fœldin 430, 713; guldin 445; matöa wTd¾ 34; fkulde "skulle"
630 etc; fnildin 339; a&¾V 356, aWre 630, aldhre 75, 565
(men allir 454); fqwaldhir 356; kaldhir 32.

Det är uppenbart, att den dialekt, som vår hskr.
representerar, under något förhållande låtit dentalt l + d övergå
till M, men under något annat förhållande låtit dentalt l + d
kvarstå.

Jag fattar saken på följande sätt. Utvecklingen ld>ll
är i den dialekt, som vår hskr. representerar, av tämligen
hög ålder. Den har inträtt, då fsv. i rotstavelser ännu hade
diftonger, och innan den fsv. vokalförlängningen inträtt
framför t. ex. Id.

Regeln har varit: "efter lång vokal och diftong (även en
genom brytning uppkommen diftong) övergår 14 till //, men
kvarstår efter kort vokal".

I överensstämmelse härmed hava vi si(i)l (isl. sild); (ti
qwœlle, quœllas (isl. kveld, samnord. *kweild-] jmf. kveiss-väl
"kvälkvard" i Gamla Karleby-målet *));
fiœllan,fiœllast,fiœl-fynt (id. sialdan etc); giœlla, giœllare, giœl (isl. gialda etc);

men halda, valda, -fœld(ir)y huld, -vild(ir)y skulde, snild}
aldir, skwaldir, kaldir 2) med urspr. kort rotvokal.

Växlingen si(i)l :fi(i)ldh beror därpå, att i pl. silder d
liksom annars kunnat inskjutas (resp. bibehållas) mellan l
och r och sedan från pl. stundom överförts till sg.

x) Om äldre *kweild-, *kwaild- se Kock i Arkiv N. F. III, 175. Den av
Liden: Vermischtes zur wortkunde und grammatik 8. 12 (i Språkvet. sällsk.
i Upsala förh. 1891—94) framställda etymologien av kväll är otillfredsställande.
Den kan icke förklara ei i Gamla Karleby-malets kveiss-val och ej häller a i
fsv. Quallxdfsson, Qualdolfsson, nyno. igjœrkvald. P& grund av sistnämnda
form har numera även Boss: Norsk ordb. 448 antagit grundformen vara *Jcwaild-,

a) Även de sista tre orden ha anförts som stöd för regeln, emedan det
i normal fsv. vanliga inskottet mellan dentalt l och följande r mycket ofta
uteblir i denna hskr. t. ex. fallir 499 (men faldhir 431), allir 408.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:20:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1895/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free