- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Elfte Bandet. Ny följd. Sjunde Bandet. 1895 /
345

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Gramm. bidrag.

346

använd käpp", hvilket väsentligen torde vara samma ord som
isL vgndr "käpp, mjuk gren", men med prefixet ga- *).

isl. itir, fno. inur, fda. tar.

Redan det isl. fornspråket använder stundom iur i samma
betydelse, som fno. iaur har. Sistnämnda ords betydelse
karakteriseras i Oxford-ordb. sålunda: "¾/ea, yes! with emphasis,
yea, in sooih, yes indeed} yes certainly, as a reply to an
ex-pre8sion of doubt or denial". Fritzner2 yttrar om jaur (och
jur): "bekræftende interjektion, hvorved man modsiger en
be-nægtelse eller tvivlende ytring". Så väl iur som iaur
användes således såsom ett förstärkt nysv. "jo". Samma
betydelse har fda. ior på det enda ställe, hvarifrån det påvisats
ior visselighe œst thu there herre (Suso 31, 18; jmf. Kalkars
ordbok II, 441).

Om härledningen av jaur yttrar Oxford-ordb.: "it is a
corapd particle, from já = yea and r, which may be a pers.
pron., analogous to the early Germ. já icht já du! já si! já
irT Detta är tydligen oriktigt Det är nämligen
obegripligt, hvarför av ja i denna sammanställning blev jait, och ej
häller upplyses, hvad det skulle vara för ett pronomen, som
vidfogats ja.

Kalkar menar i sin ordbok II, 441: "Formen jor kan
nœppe forklares af isl. jaur, men "r" er tilsat efter j(ysk)
til-bejelighed", hvarefter hänvisas till Varming § 90. På anförda
ställe upplyser Varming om nyjutskan, dels att -r ofta
förloras i slutet av ord: pa för par etc, dels att omvänt r
stundom tillägges i slutet av ord, särskilt i Ängel framför
en vokal, t. ex. år or i st. f. ä or "året". Detta bruk i
jut-skan är helt visst att bedömma som samma bruk i
engelskan (Ainerica-r-and England etc). Då -r ofta ljudlags-

*) Denna härledning av gandr har numera även blivit gjord av
Wad-»tein i IF. V, 30. W. lemnar oavgjortf om vid förlusten av to ljudförbindelsen
gw- blev g-} eller om w intervokaliskt förlorades, innan a förlorades i ga-.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:20:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1895/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free