Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
546 Kock: Grtmm. bidrag.
enligt förloras, men detta uppfattas som ett språkfel, vill man
undvika det och tillsätter därför stundom -r på orätt plats. ,
Men det synes mig vara tydligt, att -r i isl. jur, fno. iaur
och i fda. ior om möjligt bör förklaras på ett enhetligt sätt,
och isl. iur, fno. iaur kunna ej förklaras genom den nämnda
nyjutländska språkegenheten.
I Arkiv III, 237 menar Liden, att -r i iur, iaur är ett *
suffix -r (-ur), som skulle återfinnas i fht. nw-r-Æ (= nm,
nu) "nun wolan" och ja*r-a (järdja, järid) "interj. dos
schmer-zes u. der freude", och han förmodar, att det är identiskt
med gr. äga, äg, £a. Huru L. tänker sig förhållandet mellan
suffixformerna -r och -wr, nämner han icke.
Sammanställningen med de nämnda fht. orden är enligt min uppfattning
icke berättigad. Betydelsen av de nordiska orden och av de fht.
är vitt skild, och det torde vara önskvärt att man förklarar
-r i iur, iaur på närmre liggande sätt.
Nyisl. använder ju väsentligen i samma betydelse som
iur. Bj. Haldorson har nämligen "/ti adverbium affirmandi,
qvando negative qværitur". Samma bruk har nyno. jau och
da., sv. jo (i äldre nyda. och i fsv. även iu) (Aasen yttrar
om jau, att det brukas "som svar paa et spergsmaal som
inde-holder en negtelse eller en tvivl").
Nu använder man i nyda. mycket ofta, för att något
kraftigare framhålla betydelsen av jo, tillägget det er, han
er etc., t. ex. jo, det er; jo, han er, etc. Att man i
forn-språket använt er på liknande sätt, men utan föregående
pronomen, visar det fsv. exemplet Ær ey ther a mooth noghor
boot. .? [svar] Jaa œr swa (L. f. K. 276). Jag antar därför att
helt enkelt isl. iur uppstått av iu er, fno. iaur av iau er och
fda. ior av io er. Som bekant förloras vokalen ytterst ofta
i det enklitiskt tillagda isl. es, er.
Det i nyisl. jwjor, jifjár, förstärkt "ja", ingående jor har
uppstått av fö er liksom iur av iu er etc. Jir har väl
uppstått av ett äldre iur-, så att iurtår med fortis på ultima
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
