Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
868
Bråte: Anmälan.
4. fonnaae-spännet, 5. einang-stenen ock 6. by-stenen. Alla dessa
inskrifters behandling innefattar anförande av den literatur, tryckt
äller otryckt, vari inskriften förut behandlats, meddelande om det
förem&ls historia, som bär inskriften, fastställelse av inskriftens
läsning, motivering av förf:s t&lkning ock vederläggning av de i fr&ga
om s&mliga inskrifter synnerligen talrika avvikande t&lkningarne.
De saks inskrifternas läsning ock tydning äro i kårthet
följande:
Tune-stenens sida a är sannolikt i metrisk f&rm, àrdnad s&lunda:
ek wiwaR after.
woduride
witadahalaiban:
worahto: r[unoR]
för vilket prof. Bugge fasth&ller vid sin gamla tydning: wJeg Viv
gjorde disse Runer til Minde om min Krigskammerat Vodn^id,,
eller mera ordagrannt: "Jeg Viv gjorde bagefter for Vodurid Runer".
Sidan b framträder däremot i ny läsning ock tydning: [afte]R
woduride : ataina : [. . .1 prijoR dohtriR dalidun arbija sijosteR (d. v. s.
•ibJostOR) arbijano "Efter Vodurid [mærkede] tre D0tre Stenen, de
nœrmest beslœgtede af Arvingerne delte Arven". Det nya är
därvid, att den runa nu läses som j, vilken förut uppfattades som ¾,
vartill Vigfusson givit uppslaget, ock d& jenom denna uppfattning
från alla synpunkter tillfredsställande Ärm er vinnas, synes dess
riktighet icke vidare kunna ifrågasättas. Den jivna tydningen är
ock sä tilltalande, att dess berättigande knappt jävas av att som
dess förutsättningar m&ste antagas, att ett ord med bet.
"mærkede" äller dylikt är b&rtslaget i stenens tapp, att dalidun av en
äller annan orsak står för väntat dailidun ock att sijoateR är
fel-ristat för sibjostOR. Denna senare felristning har Läffler,
Uppsalastudier 1 f. sökt undanröja genom sammanställning med fms. sia
’sprosse, nachkomme, grad der verwandtschaft; genosse’.
Möjligheten att Läfflers tälkning är riktig m& ju medjivas, men prof.
Bugges synes äga företräde, emedan det adj. *sitija-, han förutsätter,
finnes i alla germ. spr&k ock åfta är uppvisat i superi. Antagande
av felristning kan icke anses v&gad, d& det förvisso "er en
TJrime-lighed at ville paastaa, at de gamle Runeristere aldrig kunde
skrive feil".
Den viktiga tune-inskriften1) synes s&lunda jenom prof. Bugge
hava fått en tydning, vars f&rmälla ock reälla riktighet är
tämligen uppenbar. Det samma synes kunna sägas om einang-stenens
inskrift: dagaR J>aR rnno faihido "Jeg Dag skrev disse Runer",
sedan t>aa fattats som ack. pl. f. av prqn. sä, oaktat även här ett
ristningsfel antages, runo för runoR.
’) F. Burg har, sedan detta skrevs, i Zeitschr. f. deutsches Alterthum
etc. XXXVIII, 161 f. i detalj kritiserat prof. Bugges tolkning av tunestenen
i en artickel av synnerligen skeptisk hållning.
•
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
