Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bråte: Anmälan. 37S
ning erfar krogsta-stenens inskrift (s. 128 f.) i ekskursen över ¾¾-runan,
vilken runa av prof. Bugge transskriberas b. Dess inskrift läses mwis
eign ock ssainaR, tålkat:¾Muse E(h)inge¾ (son) den enastående". Av
yngre behandlade inskrifter må nämnas bække-stenen s. 62,
frerslev-stenen s. 66, 129, forsa-ringen s. 80, kvarntorp-stenen s. 124. Även
de flästa utomnordiska inskrifter bliva föremål för tydning såsom
kovel-spjutspetsen s. 15, osthofen-spännet s. 138 ock i ekskursen över
IÄ-runan alla, i vilka denna runa förekåmmer: ruthwell-kårset,
do-ver-stenen, braunschweig-skrinet, en brons funnen i Themsen,
thorn-hill-stenen, dannenberg-brakteaten, som av prof. Bugge anses för
nordisk, spännena från Charnay, Ems, Freilaubersheim ock de båda
från Nordendorf. I dessa inskrifter läser prof. Bugge delvis annat
ock mera ock tyder annorlunda än Henning, Deutsche
Kunendenk-mäler (Strassburg 1889), men framhåller ock, huru ytterst otydliga
ock vanskliga att läsa dessa inskrifter äro1). Det är att håppas, att
följande häften skola likaledes föranleda hänsyn till utomnorska
inskrifter, ock sålunda skall detta värk, väl icke till namnet, men
till gangnet bliva en behandling av samtliga inskrifter med den
äldre runraden, vad man just kunde önska av prof. Bugges hand.
Det är jivet, att en behandling av dessa åldriga inskrifter
åfta måste kamma in på frågor av gramatisk art. Sålunda finner
man icke blått s. 10 den grundläggande, nu allmännt ertjännda
utredningen av att a i wiwait är stamutjudet, utan ock måuga nya
synpunkter, såsom s. 19 en förklaring av ändeisen i 1 sg. pret. ind.
worahto, s. 9 förhållandet mellan urnord. ek ock *éka samt fht.
ihha, s. 65 förhållandet mellan urnord. a ock e i nom. sg. av sv.
mask., s. 83 förhållandet mellan urnord. faihido ock isl. fä, fäÈta,
fäär, s. 29 bårtfallet av slutjudande -w, s. 71 bårt&llet av j, s.
107 t-omjudet, s. 103 att öl, ar hava prioritet framför ul, ur, vilka
uppstått därur framför e, i, j (u borde väl tilläegas) i följande
stavelse, s. 98 sammanställning av isl. hr0ra, t. ruhren med HSQáwvfu
< ^uegaövvfu, s. 12 f., 106 förklaring av farmer av ’äfter’, flerstädes
diskusjon av ordföljden. Av inträsse är ock påpekandet s. 79, att
jerm. namn innehållande stammen daga- torde vara bildade äfter
kältiska namn, som innehöllo den kältiska stammen dago- ’god’.
Inskrifterna äro återjivna i avbildningar, vilkas noggrannhet
synes betryggande tillgodosedd. Den omedelbaraste utvägen att
äfter föregående noggrann undersökning ifylla skriftdragen å stenen
med kimrök eller dylikt ock så fotografera, har dåck ej använts,
utan avbildningarne hava måst utföras äfter avklappningar ock
gips-avjutningar ock så jämförts med originalen.
Vid inskrifternas diskusjon synes det önskligt, att den
sammanfattande läsningen försåges med numrering av runorna, som
understundom hos Burg, Die älteren nord. Buneninschriften, vari-
’) De tyska runinskrifterna hava sedermera ytterligare granskats av
Wimmer i Te tyske runemindesmærker" (Aarbeger for nordisk
Oldkyndig-hed og historie 1894, s. 1 ff.)-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
