Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wadstein: Anmälan.
379
även blott med hänsyn till stavningen avvikande variantformer
erhålla särskild uppslagsplats, ifall denna avvikelse är av betydligare
art. Nu återfinnes emellertid i ordbokshäftet t. ex. en sådan form
som abbotissa endast under abbedissa, ehuru den förra formen ju -*
är en nybildning till abbot, likaså abbet endast under a/bett, absis
endast under absid, acki ock ackie endast (i en anmärkning) under
ackja, adde ock ádhi endast under adjö, adqvisition endast under
ackvisition, affbidhia endast under af bedja etc. Likaså påträffas en
sådan — ännu ganska vanlig — stavningsvariant som abonnement
endast under abonnemang-, likaså accompagnement endast under
ackompanjemang, accouchera endast under ackuschera, adèlsphanen
upptages endast under adelsfana etc. Det i Dæhnerts
Vocabula-rium eller Tysk . . och Swensk Orda-Bok (1746) (under ablass)
upptagna ablatskram ock det i samma lexikon (samt Spegels glossar)
förekommande abricos saknas alldeles i ordbokens haft. 1, vilket
väl beror på att man ämnat nöja sig med att uppföra dem under
resp. aflat ock aprikos f).
Med hänsyn till 2) angivandet av ordens nutida uttal synes
ordboken, att döma av det första häftet åtminstone, komma att
bliva särdeles fullständig; växlande uttal anföras i rikhaltig
omfattning. Den använda uttalsbeteckningen är i huvudsak den
Lytt-kens-Wulffska, ehuru ordboken, som inrättat sin ljudbeteckning
"mera för den stora bildade allmänheten än för fackmän i fonetik",
endast upptager ock särhåller "sådana skiftningar i ljud och
betoning, som kunna tydligt urskiljas från hvarandra af den, som, utan
att vara enkom skolad i ljudlära, dock vant sig vid att noga lägga
märke till sitt eget och andras uttal". Då i denna beteckning
numera skilnaden i aksentförhållanden mellan sammansatta ord med
aks. 2 ock enkla ord med samma aksent blivit framhållen samt (i
ordboken) de i densamma ingående, över raden satta siffrorna icke
göra anspråk på att utmärka även tonhöjdsgrad, torde nämda
uttalsbeteckning för ordboken vara särdeles lämplig ock i synnerhet
praktisk.
Såsom man av avdelningen "Om uttalsbeteckningen" finner,
särskiljas i ordboken 15 vokaler ock 18 konsonanter. Rörande e
säges dessutom, att "e far vanligen i obetonade slut- och
mellan-stavelser ett (här ej med särskildt tecken utmärkt) öppnare ljud,
närmande sig a eller ö"; (vad det här använda uttryckssättet
angår, så är det väl onödigt "populärt"; bättre ock dock lika
lättbegripligt vore iu att säga: "e betecknar etc"). Man hade väntat
att finna ett dylikt tillägg även om o (<o); i plur.-änd. -or (samt i
annor-, någor-) förekommer ju i st. f. <o eller o i stora delar av
vårt land (det "finländska o-ljudet", av Lyttkens ock Wulff tecknat)
*) Dylika fall i 2:dra häftet äro: af beelda återfinnes endast under af~
bilda; afgiell, af-gelle, -g alle endast under resp. afgàld ock afgålde; af hal d
blott under afhall; afhändelig endast under afhändlig.
ARKIV 9ÖR NORDISK MLQLOGI XI, HT FÖLJD VII.
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
