- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tolfte Bandet. Ny följd. Åttonde Bandet. 1896 /
89

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Anmälan. 89

erinra sig, att ordet är ett tyskt lan (mnt. vor slagen "schlau,
verschlagen"), och att hela uttrycket forsleghin herriœns son
väsentligen överforts från Tyskland. Skrivningen (eller uttalet) forsleghin
i motsats till det inhemska slœghin kan sammanhänga härmed;
jmf. att mndl. har i det bästa språket part. ghesleghen med e nästan
oftare än a (Franck: MittelniederL grammatik s. 105).

Ðat. hemœ är enligt förf. s. 29 en form av subst. hem. Men
dess ultimavokal är i så fall abnorm; man hade väntat heme eller
hemi. Jag fattar hemœ såsom identiskt med det neutrala subst.
isl. heitna "hem", fsv. hema, nysv. (ha) hemma (någonstädcs). 1
hemœ har man -œ för äldre -a, liksom detta merendels är fallet i
Bj. B., efter rotvokalen e. Redan Fritzner2 I, 763 har
riktigtupp-fattat hemœ. Ordet har intresse, emedan det utgör ett nytt exempel
på överensstämmelse mellan fornvästgötskan och fno. Under det
att fsv. annars brukar subst. hema blott i den stelnade frasen œgha
hema, använder Bj. R. ordet (i sinu Jiemœ 14: 15) som ett
gångbart subst. liksom isl. (fno.)..

När förf. s. 41 säger, att v i vnnin skulle vara "tecken för
Ijudförbindelsen vu", så får detta väl betraktas blott som en lapsus
calami. Visserligen kan to, men icke v ha valören vu, och vnnin
(med v i framljud representerande u liksom ofta annars i Bj. R.)
är ju den ljudlagsenliga formen.

Förf. framhåller s. 46 den abnorma komparativformen dyrœ
med ett r-tecken, men utan att söka förklara den. Komp. dyrre
har väl låtit r-ljudet förkortas under inflytande från sådana komp.
som tnêre, flêre och kanske även från komp. dyrare, positiven dyran
(ack. sg: m.) etc.

Blott av en fem. n-stam förekommer en nom.-form på -o:
denna är Jcono (s. 76). I textkodex till Yästm.-l. är förhållandet
detsamma (jmf. Siljestrand: Ordböjningen i Västm.-lagen I, 157).
Då kona har kort rotstavelse, och då deuna omständighet i den
äldre nysv. stundom står i kausalsammanhang med bruket av oblik
kasus som nom. i feminina n-stammar (Rock: Unders, i sv.
språk-hist. 102), så bör det påaktas, huruvida den även i fornspråket, i
förening med penultimas o-ljud, spelat en roll vid bruket av oblik
kasus Jcono som nom. *) I fornskåuskan förekommer flera ggr nom.
kunu, uku, men för övrigt blott två ggr nom. på -u (i laghstœfnu;
Wimmer: Navneordenes böjning 106). Även Jcünu, üku ha kort
rotstavelse och samma vokal i båda stavelserna. Jmf. dock även
Beitr. XV, 254 fl.

[’) «fog hoppas p& annat ställe kanna visa, att man dialektiskt i fsv.
hade olika slag av tilljämning. Genom regressiv tilljämning har o
blivit a, när a följde i nästa stavelse (skodha >• skádha); ovisst är om œ
under samma förhållanden blivit a. Troligen har y blivit i, när i följde i
nästa stavelse. Genom progressiv tilljämning har u övergått till o, när Q
stod i föregående stavelse (konu >• kono).]

i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:04 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1896/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free