Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 Kock: Anmälan.
Den i Bj. R. 14: 1 två ggr mötande formen malseghendum
uppfattas av förf. s. 80 (liksom av Schlyter) som skrivfel för
mals-e<j1iendœnum. Detta är icke behövligt. Liksom de annars svagt
böjda komp. mcri, minni i Bj. B. böjas starkt (dat. sg. mask.
me-rom, neutr. meru, minnw, se ovan s. 87), sa har málseghendi kunnat
i Bj. B. böjas starkt (dat. malseghendum). Sammanhanget kräver
nämligen icke med nödvändighet bestämd form; jmf. t. ex. taktier
þœr aff en þriþiung kirkiœ. anneen malseghandi. þriþiœ hundarit
(UL. K. 15: 5). Jag antecknar från ett Västgöta-diplom av år
1419 en med malseghendum kanske besläktad form: nœrwarnum a
konune wœgna œrlœkom manne Marquard Linka (Sv. dipl. N. S.
III, 519). Nœrwarnum kan ha uppstått av nœrwaran(d)uni) jmf.
att i relativt oakcentuerad stavelse redan fsv. har smalœningiar etc.
(Kock: Unders, i sv. språkhist. 20 noten), VGL. I cakin f. cakind.
Dock är möjligheten kanske ej alldeles utesluten att fatta
nœrwarnum som dat. av ett annars ej påvisat *nœrwarin "närvarande";
jmf. sådana bildningar som nys v. närgången, fd. nœrganghen =
nœr-gaaende "nærig, vindesyg", begangen etc.
Skrivningen halz med a f. normalt hœlzt återfinnes, som förf.
(s. 2) nämner, i andra fsv. skrifter, och även komp. (halpyr, haller)
förekommer ett par ggr i hv. literaturen med a. Till de i
Söder-walls ordbok anförda exemplen kan läggas haldcr (hskrr. AC till
MBLL. enligt s. 14 not 83). Förf. menar, att någon annan
förklaring av frånvaron av omljud än skrivfel synes vara omöjlig att
finna. Jag tror dock, att vokalisationen kan förklaras på följande
sätt. Under den äldre omljudsperioden övergick t. ex. dat. sg.
mask. *haldistom till *hœldstom, men t. ex. i nom. sg. mask.
*Aa/-dist(a)R kvarstod första stavelsens a oförändrat: *ha1distn. Från
sistnämnda form inträngde a delvis till dat. *hœldstom etc, så att
man även fick lialdstom, och när senare det yngre omljudet inträdde
i *haldistR ;> *hœldi$tn, värkade detta naturligtvis icke i haldstom
etc. Från superi, spred sig a undantagsvis även till komparat.
Dessutom kan omljudet ha uteblivit i *haldÍR :> hald(e)r, när det
hade infortis (jmf. Arkiv N. F. VII, 327).
Ej häller förklaringen av a-ljudet i frälst för normalt frœlst
(av adj. frœls) torde vare så omöjlig, som förf. synes mena (s. 1).
Exempel med a förekomma även i frälse, fralsisman (hskr. C till
MELL. enligt s. 25 not 1) samt i ett av Söderwalls ordbok
upptaget frälsa, sidoform till frœlsa. Jag antar en utveckling frials
> fräls, som delvis är att sammanställa med en dialektisk
utveckling *knea (*knia) > Ina.
På tre ställen i textkodex av Östgötalagen förekommer
nämligen kna "knä". Tamm lemnar i Uppsala studier s. 32 därhän,
huruvida i detta lena ett annat avljud finnes än i knœ.
Enligt min uppfattning kan man här icke tänka på annat
avljud, en utväg, som väl över huvud får betraktas blott som den
sista nödfallsutvägen, när andra förklaringsmöjligheter saknas. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
