- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tolfte Bandet. Ny följd. Åttonde Bandet. 1896 /
129

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: C-omlj. i fnorskan. 129

Dessutom tror jag mig kunna ådagalägga, att man i
fno. hävt vissa, hittills icke iakttagna, arter av kombinerat
yngre w-omljud, och jag hoppas sålunda, att denna min
uppsats skall hava icke blott ett negativt, utan ock ett positivt
resultat. Min kritik av W:s senaste uppsats är för övrigt
ingalunda uttömmande: tidskriftens utrymme förbjuder det.

Själv säger W., att en av hans fyra omljudshypoteser
icke bekräftats genom hans granskning av de fno.
w-omljuds-förhållandena, nämligen den, hvilken han i Beitr. XVII, 434
formulerar sålunda: "Es ist endlich wenigstens
wahrscheinlich, dass verschiedene auf den umzulautenden vocal folgende
consonanten oder consonantenverbindungen den umlaut
verhindert haben." Uml. s. 8 noten 2 heter det nämligen: "Ich
lasse ... die möglichkeit ganz ausser acht, dass in gewissen
formen die in der nähe des umzulautenden vocals stehenden
konsonanten bei dem umlaut eine rolle gespielt haben
könnten, da es mir nicht möglich gewesen ist zu konstatieren,
welche konsonanten etwa den umlaut gehindert oder
befördert haben" j). För övrigt yttrar han sig i Uml. om
"konsonant-teorien" blott i förbigående (i en parentes) å s. 48.

Till sina tre andra omljudshypoteser återkommer han
däremot ständigt, d. v. s. (jmf. Beitr. XVII, 433 f.) att en
"starker nebenton" (= semifortis) skulle hava förhindrat
om-ljudets inträdande, hvilket särskilt skulle vara fallet i ord
med kort rotstavelse; att a blott grafiskt skulle uppträda
för äldre p, beroende därpå att q i åtskilliga fall förlängts
till p, hvarefter g 3enare sammanföll med ä; att omljudet skulle
inträda blott i fortis-stavelse (ej i semifortis-stavelse).

Ingenstädes i Uml. yttrar sig W. om omljudslärans
kardinalfråga, huruvida man först på samnordisk ståndpunkt
hävt en period, under hvilken blott bortfallande u värkade
omljud, och sedan en period, under hvilken kvarstående u

*) Kursiverat av mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:20:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1896/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free