- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tolfte Bandet. Ny följd. Åttonde Bandet. 1896 /
134

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

134 Kock: Z7-omlj. i fnorskan.

praxis icke tillämpad sats, då jag säger, att det är den enkla
regeln, som är den riktiga.

I st. f. alla de komplicerade förklaringarna med
uppräknande av de många olika ord, hvilka skulle tillhöra de
olika kategorier, som W. söker uppställa, och med antagandet
av en ofantlig massa analogi-bildningar, står frågan helt
enkelt på följande sätt (jmf. Arkiv anf. st.).

Under det att i skriften w-omljud ljudlagsenligt inträtt
framför förlorat u (hvarom W. och jag äro ense), så saknar
skriften alltid (451 ggr) omljud framför kvarstående u med
undantag av de hvardera en gång mötande tre (3) formerna
moskon (p från mpskve med w-omljud), dorrum (p från nom.
ack. pl. dgrr\ ofrru (p från annan dialekt; men aðru(m),
a(Srum(m)œgin minst 42 *) ggr).

Jag tror icke att någon filolog skall vara oviss om,
hvilkendera uppfattningen av w-omljudet i 01. H. S. är den
riktiga, W:s eller min. Ty om någonsin en statistik får anses
vara bevisande, så torde det vara denna, och det är således
ett faktum, som på intet sätt kan bortresonneras, att i den
dialekt (den trondhjemska), som skriften representerar,
w-omljud värkats av förlorat, men icke av
kvarstående u.

Att denna genomförda lag omöjligen kan förklaras
genom något slags analogi-invärkan, har jag ådagalagt i
Arkiv N. F. VI, 340 ff. Blott såsom en yttersta
nödfallsutväg kan det uppfattas, när W. Uml. 49 finner det
"wahrscheinlich", att ordens stavelseantal skulle ha spelat en
huvudroll vid den av honom antagna analogibildningen: "die formen
mit nicht synkopiertem u hatten oft eben dieselbe
silben-zahl, wie diejenigen mit nicht umgelautetem vokal, weshalb
es viel näher lag, dass diese auf jene eine einwirkung
ausübten als auf die formen mit synkopiertem u, welche eine

*) Jmf. Arkiv N. F. VI, 339.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:04 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1896/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free