Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: £7"-omlj. i fnorskan. 139
Ortografien i denna skrift är i allmänhet utmärkt. Detta
framgår så väl av det regelbundna sätt, hvarpå bruket av
omljudd och oomljudd vokal genomförts, som ock av flera
andra förhållanden; jmf. Kock i Arkiv N. F. VII, 347 noten.
Hvad som för oss är av särskild" vikt, är att intet ord
i denna skrift uppträder fakultativt skrivet med a och med
o (d. v. s. p), utan hvarje ord skrives antingen konsekvent
med a eller konsekvent med o (d. v. s. g). Man har därför
rättighet och skyldighet antaga, att skriften i detta avseende
i hvarje särskilt fall korrekt återgiver uttalet.
Konsekvent har skriften såsom nämnt omljud av a
framför förlorat u.
Då den i vissa ord konsekvent har a framför
kvarstående Uj i vissa andra ord konsekvent o framför kvarstående
u, så beror det på följande omständigheter.
I Arkiv N. F. VI, 334 ff. har jag framställt såsom en
möjlighet, att i fsv. a i semif or tis-sta velse (i motsats till
förhållandet i fortis-stavelse), ljudlagsenligt omljutts av
kvarstående u. För detta antagande tala, a priori sett, åtskilliga
förhållanden. Så ha t. ex. fullständiga eller partiella
assimilationer ofta inträtt i semifortis-stavelser utan att samtidigt
försiggå i fortis-stavelser. Dylika fall har jag anfört i Arkiv
N. F. II, 20 ff., och särskilt påminner jag om utvecklingen
Uswlfr > Us(w)yfr med semifortis på ultima men swlfa etc.
med bevarat -wf- (Arkiv N. F. VI, 201 ff.).
Den dialekt, som vår skrift representerar, har låtit a i
semifortis-stavelse omljudas av kvarstående u. Blott på detta
sätt kan motsatsen mellan följande ord förklaras:
fortolum (3 ggr), villu fortolum men däremot talu (30, 1).
piodgotu (1, 17) men gatur (3, 27). Även det i Norges
gi. love IV, 145—149 utgivna fragmentet av landslagen från
omkring 1300 har piofrgotur 145, 18, fastän skriften i
regeln saknar yngre w-omljud av ä: takum, allum etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
