- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tolfte Bandet. Ny följd. Åttonde Bandet. 1896 /
157

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: C-omlj. i fhorskan. 157

är det lätt begripligt, om dialektiskt en akcentuering talúm
etc. med fortis på ultima (eller kanske en akcentuering med
två lika starkt uttalade stavelser, d. v. s. en akcentuering
med två fortis-akcenter i talurn etc.) förhindrade det yngre
w-omljudets genomförande i kortstaviga ord. Ty såsom jag
redan förut (jmf. t. ex. Sv. landsm. XII nr 7 s. 25)
framhållit, värkar en vokal med fortis (i motsats till vokaler med
semifortis) icke omljud ’). Men detta resonnemang får kanske
betraktas såsom överflödigt, eftersom det (såsom nämnt) icke
blivit visat, att i någon dialekt yngre enkelt omljud
genomförts i långstaviga men ej i kortstaviga ord.

Även några ord må yttras om omljudsförhållandena i
äldre Gulatings-lagen Cod. 137, 4:o på universitetsbiblioteket
i Köpenhamn (Norges gi. love I, 3—110) (hvilka behandlats
av W. Uml. 8—11), på det att också W:s sätt att bedömma
omljudsförhållandena i en fnorsk skrift, hvari enkelt yngre
w-omljud merendels genomförts, må i någon mån belysas.

Enligt W.: Uml. s. 8 har skriften w-omljud framför
kvarstående u 610 ggr och saknar omljud framför
kvarstående u 109 ggr* Bland många exempel, som alltid ha
omljud, anföras bornom 3 ggr, dogum 11 ggr, gotu(r) 14 ggr,
horundfall, lofru, ofund(-) (subst. och verb) 7 ggr etc. Till
belysning av detta ofund(-) anser W. sig behöva tillfoga
följande förklaring:

"Auch ofund steht in zwei von den oben erwähnten fallen als glied
einer Zusammensetzung. Dass übrigens auoh das einfache ofund(a) schon

’) Enligt W.: Uml. s. 25 förekommer annur (43 ggr) blott under denna
form i Speculum regale, där annars rätt ofta g möter framför kvarstående u
(dock oftast a i denna ställning). Annur kan ha fått a fr&n an nare, annat etc.
Dock är kanske även möjligt, att annur saknar omljud, emedan ordet kunnat
ha fortis pä ultima, en förklaring, som W. bör s& mycket mindre ha n&got
emot, som han själv i Tidskr. f. fil. 3 B. III, 1 antagit denna akcentuering
för annar. I Skand. Archiv I, 32 hade jag visat, att ordet kunde vara
formellt sammansatt. — Ovisst är, om möjligen i "En tale" samo, samu(m))
annur, ambuna : londom, hondom, skommo samt suarum : huorsu, huossu
beror på, att de oomljudda formerna hade fortis på andra stavelsen (resp. två
fortis-akcenter). "En tale" har däremot omljud i de kortstaviga fodur, ofuundar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:20:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1896/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free