- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tolfte Bandet. Ny följd. Åttonde Bandet. 1896 /
162

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

162 Kock: £7-omlj. i fhorskan.

Till dessa bevis fogar jag ytterligare följande.

Isl. Freysgyplingar, bildat av *Freysgupi (Freysgopi).
Något enkelt *gyplingr finnes icke, och således m&sta
i-om-ljudet hava uppstått i det sammansatta Freysgyplingar. Nu
veta vi, att urspr. juxtapositioner, hvilkas forstå
juxtaposi-tionsled är en enstavig genitiv, även i det äldre språket hade
fortis på första (ej på andra) juxtapositionsleden (Kock: Sv.
akcent II, 497 f.). Alltså hava även Freysgopi,
Freysgyplingar hävt fortis på Freys-. Under dessa förhållanden är
Freysgyplingar ett fullgott bevis för att omljudet inträtt i
semifortisstavelse.

Isl. Kialleklingar, avlett av personnamnet Kiallakr, utgör
ett lika gott bevis. Kiallakr är som bekant lånat från
keltiskan, och i denna hade nomina fortis på första stavelsen.
Kialleklingar hade alltså fortis på första, semifortis på andra
stavelsen, och icke desto mindre har omljud där inträtt.

Jag påminner vidare t. ex. om följande avledningar. Man
kan icke gärna antaga, att alla dessa normalt hade fortis
på en senare stavelse: Qlméplingar : Qltnópr, MiJdgerpingar :
Mikligarpr, Beykiahyltingar : Reykiaholt, Laufœ’singar : Layf-

I namn på -arr (Einarr etc.) har omljudet uteblivit, emedan andra
stavelsen på omljudstiden hade infortis (jmf. Noreen: Altisl. gramm.1 § 65
anm.). På nyisl. uttalas enligt uppgift av Dr. Finnur Jonsson dylika namn
med infortis på ultima. När W. Uml. s. 8 såsom stöd för sin hypotes, att
omljud skulle utebli i semifortis-stavelse, anför Haräangr (<z *haruä-) och
Haraldr (<z *hari~), så synes han ej själv anse dessa ord som fullt
vittnes-gilla. Han anmärker nämligen, att man "nicht wohl schwachton in der
ersten silbe annehmen kann." Emellertid antar W. Uml. s. 6, att a i fno.
Sal-mundr ;> Sœltnundr försvagats till œ, emedan stavelsen hade "swachton"
(infortis). Om så varit (hvarpå jag ej här skall inlåta mig), borde väl även
Haräangr, Haraldr på omljudstiden kunnat ha infortis ("schwachton") på
första stavelsen, och de utgöra således intet bevis för W:s hypotes. För
övrigt hoppas jag i annat sammanhang kunna belysa den egentliga orsaken
till omljudets uteblivande, resp. inträdande i första kompositionsleden av
dessa och andra komposita. Det är troligt att vid viss akcentuering
stamvokalerna i, u i första kompositionsleden förlorades före äldre i- och
«-om-ljudsperioderna (jmf. Bugge: Bidrag til den ældste skaldedigtnings historie
10 ff.). Tiden för stam vokalernas förlust i första kompositionsleden har icke
utgjort någon tvistepunkt mellan W. och mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:04 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1896/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free