- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tolfte Bandet. Ny följd. Åttonde Bandet. 1896 /
163

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: U-omlj. i fnorskan. 163

ás} Raupsendir : Raup sand, tslendingar, Norprlendingar etc.,
Bosmhvelingar etc.

Emellertid har ovan ännu ett annat fullt bindande bevis
givits för att omljud inträder i semifortis-stavelse. Vi hava
nämligen erfarit, att i vissa fnorska urkunder yngre enkelt
«-omljud uppträder i ord, använda såsom senare
kompositions-leder, fastän dessa ord såsom enkla sakna omljud.
Jag erinrar om fortolum : talu, piodgotu : gatur i En tale
(ovan 8. 138); om sunno dog um, meðal dogum : dagumy
spa-sogur : sagu, andfongum etc. i Cod. AM. 60 kv. (ovan s. 144 f.).
Då det enkla yngre omljudet dialektiskt således inträder blott
i semifortis-stavelse, så torde alla ytterligare bevis för, att
det även kan inträda i semifortis-stavelser vara alldeles
obehövliga.

Jag anser det emellertid vara på sin plats att här
beröra två punkter, som W. i Uml. s. 6 f. framhåller i
samband med sin argumentation emot omljudets inträdande i
semifortis-stavelse.

Han yttrar, att isl. allyngis [gllungis] icke uppstått av
allum + gi, såsom Noreen: Altisl. gramm.2 § 199 antagit,
utan att det utgör "eine bildung mit dem suffix -ung". Detta
är fullkomligt riktigt, men följande bör anmärkas. I min
uppsats "17-omlj. i fsv." (Sv. landsm. XII nr 7 s. 26) hade
jag yttrat: "I orden på -ung blir W:s teori ännu osannolikare.
Fsv. allungis skall sakna omljud, emedan penultima hade
semi fortis. Men hur skall då omljudet i det motsvarande isl.
gllungis ock isl. gldungr ... etc. förklaras?" Häremot hade W.
i TT-omlj. 8. 25 noten 2 riktat följande kritiska anmärkning:
"Till här berörda ord [d. v. s. "isl. ord på -ung- såsom
pl-dungr, hprmung"] räknar K[ock] ock allungis, gllungis, men
detta är icke av samma art, se Noreen Aisl. Gram. § 196^ *).

I Uml. s. 7 har således W. just den åsikt om allyngis

*) Motsvarande § i andra uppl., som W. åberopar i Uml. (se straxt
ovan), har nr 199. Han anför alltså på båda ställena samma §.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:20:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1896/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free