- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tolfte Bandet. Ny följd. Åttonde Bandet. 1896 /
247

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Fnord. språkforskning. 247

vecklingen av e till æ i ifrågavarande ställning just höll på
att genomföras, eller därpå att skrivaren delvis, men blott
delvis, följt sitt förlags ortografi. Dock bör det nämnas, att
œ möter oftast i stavelse näst efter fortisstavelsen (i denna
ställning 8 ggr œ, om ofliklœght 27, 27 räknas hit; 3 ggr e),
e oftast i stavelse, som skiljes från fortisstavelsen av
mellanliggande stavelse (i denna ställning 12 ggr e} 6 ggr œ).
Emellertid finner jag det ovisst, huruvida en olikhet i
stavelsernas akcentuering spelat någon roll vid bruket av œ : e
i sluten stavelse.

Då ändeisen -leg : -lœg uppstått av äldre -¾&, så är det
naturligtvis för utvecklingen t :> e (œ) en nödvändig
förutsättning, att stavelsen var relativt oakcentuerad; den har hävt
infor tis. Emellertid finnes i "En tale" ett ord, som alltid
bibehållit det äldre i, nämligen élligar 9, 23; 19, 2; 20, 6,
Elli-gar 7, 26. I Svensk akcent II, 317 f. har jag framhållit,
att i äldre nysvenskan ord, avledda med -%, kunde hava
fortis på denna ändelse, t. ex. JcötsUgt. Säkerligen har /-ljudet
bevarats i elligar (= got. aljaleikös), emedan ordet hade eller
kunde hava fortis på penultima vid den tid, då ultimas e-ljud
i avledning8ändelsen 4ig (-lik) för övrigt utvecklades till e.

Alltså har i denna ändelse i kvarstått, när den hade
fortis; övergått till e, när den hade infortis. Detta e har
sedan kvarstått i öppen, men åtminstone delvis övergått till
œ i sluten stavelse.

I sammanhang med den här avhandlade utvecklingen
e :> œ i den fnorska avledningsändelsen -legr, -lœgr tillägger
jag en iakttagelse om ett sporadiskt bruk av œ i st. f. e
såsom ändelsevokal i en fsv. handskrift. Den i Ostnord. och
lat. medeltidsordspråk I, Texter s. 137 ff. utgivna
ordspråks-hskr., som är från förra hälften av 1400-talet, tillämpar i
regeln den fsv. vokalbalanslagen för i : e i öppen stavelse
(hani: barne etc), under det att blott en tendens finnes att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 18:01:04 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/anf/1896/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free