- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tolfte Bandet. Ny följd. Åttonde Bandet. 1896 /
248

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

248 Kock: Fnord. språkforskning.

i sluten stavelse tillämpa den ofullständiga vokalbalanslagen
för i : e, så att man finner så väl e som i i ultima av ord
sådana som krøkis, lykkes etc. (Medeltidsordspråk I, Inl. s.
44 f.). Emellertid möter för e i öppen (eller sluten) stavelse
stundom i stället œ: innœ 200, finnœ 219, fkiptæ 303, 812,
wærrœ 525, inthæ 118, farandœ 126; nœrœr 366, kœrœr l)
362, œplœt 926; œrkœbifcoph 47. Formen bætræ 264, 743,
928 kan representera så väl normalt bœtre (mask. eller fem.)
som normalt bœtra (neutrum). I samtliga dessa ord föregås
œ av en dental konsonant (utom i det utländska œrkœbifcoph).
Det är säkerligen denna omständighet, som dialektiskt
framkallat ett förändrat och öppnare uttal av ändelsevokalen c.
Då detta förändrade uttal i hskr. betecknas med œ, behöver
dock därav naturligtvis icke med nödvändighet följa, att
ändelsevokalen i innœ etc. hade alldeles samma ljud som
rotvokalen i kœnna eller i kœra.

I de flästa exemplen står œ i öppen stavelse. De f&
exemplen med ändelsevokalen œ i sluten stavelse hava œ
även i föregående stavelse, och denna omständighet har
bidragit till att framkalla œ i ändeisen. Även det utländska
œrkœbifcoph har œ i näst föregående stavelse.

Med det anförda är vokalisationen i ett
Tübinger-frag-ment av äldre Frostatingslagen att sammanställa. I detta
fragment växla vanligen i: e i infor tisstavelser enligt
vokalharmoni-lagen, men i strid med denna användes stundom e
i st. f. ?, då en dental eller interdental föregår, t. ex. bœ&e,
hænde (Sievers: Tübinger bruchstücke der alt. Frostuthingslög
s. 12). Även i fornnorskan kan således efter en dental följa
en öppnare ändelsevokal, än vokalisationslagen annars
fordrar. Vidare bör påminnas om, att i den fsv.
ordspråks-hskr. ê stundom övergått till œ i fortisstavelse framför dental

*) Då kœra undantagsvis kan böjas som kalla, så skulle œ i ultima av
kœrcer även kunna representera normalt a.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:20:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1896/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free