Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
254 Kock: Fnord. språkforskning.
Algf, Ölgf. Om den växlande vokalisationen av detta namn jmf.
GKslason i Annaler f. nord. oldk. 1860 s. 331 ff. Man har Hgrpar
(<: *HaruSa,R) men Harpangr *). På det en gäng mötande baSliós *)
(: bgp, wö-stam) kan ingen vikt läggas; se Kock i Arkiv N. F.
VI, 331. Spar(r)haukr "sparvhök" (men spgrr, tøa-stara) är en vanlig
form. sparhaukr forekommer i Erex saga (jmf. Cederschiölds uppl.
s. XI), sparhauc(a) tvä ggr i Strengleikar (Wadstein: Der umlaut
von a 19). Pritzner antecknar sparhaukr och sparrhaukr *),
Ox-ford-ordb. och Bgilsson sparrhaukr.
L&ngstaviga u-stammar hava i isl. såsom första
kompositionsleder merendels brytningsdiftongen ia, t. ex. hiortr : hi ar t skinn,
Nior pr : Niarþvík (Heinzel: anf. st.). Detta är dock icke alltid fallet;
så finnes t. ex. skióldhlynr jämte skialdhlynr. I fsv. hava dylika
komposita åtminstone i regeln io: biornskin, -spiut, biørnister;
hiortkàlwer; skiøldfri, skiølmærke, skiollrem. Att dömma av det
hittills av Kalkars ordbok utgivna var förhållandet i äldre danskan
detsamma som i fsv.: fiordpas, hiorttweyge (år 1588); Molbechs
glossar har skióldsidenn, skiolswenne. Däremot finnes (enligt A.
Olrik: Kilderne til Sakses oldhist. 1, 56) i Ryaarbøgerne skiælmør
"sköldmör". Valdemars jordeb. 51 upptar från Blekinge ett
ortnamn Nicerdholm, som säkerligen är sammansatt med namnet
Niorpr (jmf. Lundgren: Språkl. intyg om hedn. gudatro 74). De
östnord. biornskin etc. (i motsats till isl. biarnskinn etc.) kunna lätt
förklaras genom anslutning till motsvarande enkla ord {biörn etc.).
Burg: anf. arb. 58 synes anse, att k ort sta vi ga M-stammar i
isl. såsom första kompositions-leder merendels hava
brytningsdiftongen io (ej ia). Blott två dylika ord (kiolr, tniopr) torde
emellertid förekomma såsom första kompositionsleder, och i dem växlar
io med ia. Egilsson, Oxford-ordb. och Fritzner2 upptaga nämligen
till samman tio komposita sådana som miopdrekka men däremot
miapveitir, nyisl. miaSurt. Man har åtskilliga komp. på kiol-,
såsom kiólvegr, -sýia2) etc. men däremot kialvegr, Kiàlnesingar,
nyisl. kjaltré-, -sog, -siäur; jmf. Heinzel: anf. st. och även Kock i
Beiträge XX, 135. Fsv. bar miopyrt, miøpkar; den äldre da.
m(i)ødurt, myøth œllœr øøl modce, mødbærme (Kalkar). Fiol- har io i
isl. fiolkunnigr etc, fgutn. fielkunnugr (av äldre fiol-; Beitr. XX, 124).
Förhållandet är alltså följande.
Ett i första kompositionsleden förlorat i har oftast icke värkat
omljud vare sig i lång eller kort rotstavelse (kvänfang, Haraldr).
Ett i första kompositionsleden förlorat u har merendels icke värkat
omljud i lång rotstavelse (vàllgangr). När ett u förlorats i en
kortstavig första kompositionsled, finner man dels oomljudda for-
’) Anfört Sv. landsm. XIII, nr 5 8. 27 eller Der umlaut von a 8. 8
av Wadstein såsom stöd för hans — oriktiga — hypotes om omljudets
uteblivande i semifortisstavelse.
*) Komposita med kiol- kunna icke alltid skiljas fr&n komposita
med kiöl-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
