Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•
Kock: Fnord. språkforskning. 2B5
mer (pramský etc.), dels omljudda former (Iggdyr etc.) När
M-stammar, som äro underkastade brytning, ingå såsom första
kompositionsled, hava i isl. de långstaviga i regeln brytningsdiftongen ia
(biárndýr), dock även skioldhlynr; de kortstaviga dels ia
(miap-drekka), dels io (miopdrekkà). Emellertid finnas blott helt fa
kortstaviga te-stammar såsom första kompositionsleder.
Med dessa förutsättningar ställer sig tidsföljden för
ändelse-vokalernas förlust i komposita troligen på följande sätt.
Då genom de hos Bugge anförda exemplen blivit troligt, att
ändelsevokalerna ofta förlorades förr i en första kompositionsled än
i motsvarande enkla ord ’), så har i förlorats i *kwäni-fang >
kvän-fang före den äldre i-omljudsperiodeo, d. v. s. före utvecklingen
ack. *kwäni > kvßn. *Häriwaldn z> Här[w]aldr förlorade i förr än
ack. stäSi > stap. Något egentligt bevis för att i i *Häriwaldn
förlorades ungefär samtidigt med i i *kwäni-fang > kvänfang
finnes icke, så vitt jag ser, och ej häller något bevis för att
*Hä-riwaldR och *$tääi ungefär samtidigt förlorade i. Men det
sannolikaste är väl, att i i *HäriwaldR föll bort blott kort tid efter i
i *kwänifang.
Tidsföljden blir alltså följande: 1) Före det äldre i-omljudets
inträdande förlorades i i en med fortis akcentuerad (jmf. straxt
nedan) första kompositionsled: *kwänifang > kvänfang, *Hariwaldn
:> Harftojaldr. 2) Efter inträdandet av den äldre i-om
ljudsperioden förlorades i efter lång rotstavelse i enkla ord och värkade
omljud: *dömi3a > dømda, ack. *kwäni > kvœn. 3) Efter den äldre
f-omljudsperiodens slut förlorades i efter kort rotstavelse i enkla
ord utan att värka omljud: HtiliSa > tàlpa, ack. *stäcti :> stap.
4) Efter den yngre i-omljudsperiodens inträdande värkade
kvarstående i omljud: *suniR :> synir.
Samtidigt med i i *HariwàldR kan i ha förlorats i
*Ragin-waldR > Ragnvaldr, isl. Bggnvàldr; *Katil-bernuR > fsv. *Katlbiorn
(latiniserat Katlbernus), *gagin~faru > isl. gagnfgr. — Fsv. mœr, isl.
merr, "sto" : fsv. marfyl visar, att även i ett kompositum, hvars
första kompositionsled var en långstavig tö-stam, t-omljudet
ljud-lagsenligt uteblev eller kunde utebliva; fnar- i marfyl har uppstått
av *marhi’} *marhia-.
Vi hava helt visst att antaga, att *kwänifang, *HariwaldR
etc. vid förlusten av i hade fortis på förra kompositionsleden,
liksom denna akcentuering i substantiv även på urnord. tid säkerligen
varit den vanligaste.
Men huru förhåller det sig då med *brüctihlaup > bryllaup,
hariwul&E > Heriulfr?
Till förklaring av sådana former som bryllaup skulle man
möjligen vilja tänka sig följande. Sedan *bruði-hlaup blivit brüct-
*) Redan Joh. Schmidt har i KZ. XXVI, 37 antagit, att
kompositionsvokalerna förlorades före omljudets inträdande; jmf. ock Sievers i Beiträge
Xu, 488. Yid den.tiden tänkte man sig blott en omljudsperiod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
