Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262 Kock: Fnord. språkforskning.
namn. Jag hänvisar till Karl Ryghs "Norske og isl. tilnavne fira
oldtiden og middelalderen", en 74 tättryckta sidor stor skrift, där
hundratals dylika sammanställningar npptagas. Blott några få
exempel: pórir Jiundr, Sigurþr limpa, pàrpr skotakollr, Eyvindr
kelda. Jag ser ingen anledning förmoda, att våra fäder skalle hava
akcentnerat dylika sammanställningar på annat sätt än de
akcen-tueras i våra dagar.
Då L. synes mena, att runstenarna skulle visa, att blott ett
namn bars av hvarje man under runperioden, så misstar han sig
utan tvivel. Att förnamnet vid denna tid liksom ännu långt
senare spelade en större roll än i våra dagar, är alldeles riktigt, men
detta har, så vitt jag vet, ingen bestritt. Det är vidare sannt, att
formler sådana som halstain x raisti x stain x at x þialfa x faþur
x sin äro på runstenar ytterst vanliga. Men härav är man
ingalunda berättigad draga den slutsatsen, att denne Hcdlsteinn eller
denne pialfi icke hävt något tillnamn (öknamn). De allra flästa
runstenarna äro resta av en familjemedlem över en annan
familjemedlem. Men månne i våra dagar en man Jins (Jöns) med
öknamnet Totter (tattare) skulle av sin son på den efter honom resta
gravstenen kallas Jins Tatter eller ens annars av honom omtalas
såsom Jins Tatter? Svaret är självklart. Och även om öknamnet
(tillnamnet) är av fullkomligt oförarglig natur, är det tydligt, att
det icke av en anförvant sättes på en minnesvård. För den i fråga
varande Hàllsteinn, som rest runstenen, var den döde "min far"
eller "min far pialfi", även om möjligen denne pialfi av
grannarna kallades pialfi hiupa eller pialfi kelda eller något liknande.
Om uifriþarsun i Garsteninskriften se nedan s. 266.
Icke häller kan jag akceptera L:s resonnemang (s. 262) om
att sammanställningar sådana som Haraldr hárfagri under
sagatiden varit föga gångbara, eftersom denne konung i den om honom
i Heimskringla anförda sagan blott sju gånger kallas Haraldr
hárfagri och annars benämnes Haraldr konungr eller blott Haraldr.
— Det är som om någon ville påstå, att t. ex. Karl den tolfte
icke vore ett fullt gångbart uttryck, därför att en nutida historiker
i sitt arbete över denne konung ofta eller oftast nämnde honom
blott "konungen" eller "Karl" eller "kung Karl", mindre ofta "Karl
den tolfte". Det är en naturlig sak, att sedan en person en eller
annan gång av. författaren så att säga presenterats med sin fulla
benämning, han sedan ofta eller oftast namnes blott med ett ord
(namn) eller med omväxlande omskrivningar. För övrigt är det
här mindre fråga om kunganamn (fastän även de spelat en roll)
än om namn på folkets män. Och ingen kan rimligen betvivla,
att de ofantligt talrika tillnamn, som faktiskt funnos i forntiden,
även värkligen voro fullt gångbara, så att t. ex. en Bárpr med
tillnamnet hviti värkligen också kallades, och kallades mycket ofta,
Bárpr hviti, liksom en Bárpr med tillnamnet svarti värkligen
också mycket ofta omtalades såsom Bárpr svarti. Detta är så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
