Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384 Hjelmqvist: Anmälan.
skäl (C. N. I, s. 145): "hertnargt hvi Jcvectum ortu (handqnaquam
orti, ut est in ShI. 1. 1.) habet B." — s. 289, r. 14 o. ff. n.: "I
membr. skal der stå fogna ("fryder mig", "glæder mig"), men er
af SEg. vistnok med rette ændret til pagna"; Wisén anmärker
riktigt (C. N. I, s. 145): "pagna raanifesto B/\
Som man finner, hafva de anmärkta felaktigheterna icke någon
stor betydelse för den ifrågavarande textens konstituering. Jag
har dock velat rätta dera, emedan Gislasons uppgifter möjligen
kunnat vilseleda, fastän Wisén har det riktiga.
De textkritiska anmärkningarna äro uti Forelæsn. på det
närmaste förbundna med den öfriga kommentaren. Vid sin
utläggning går Gislason så till väga, att han först meddelar den
behandlade strofen eller halfstrofens text i prosaisk ordföljd och sedan
antingen meddelar en fullständig öfversättning (såsom vid Vellekla
och Rekstefja) eller förklarar de glosor, som mest behöfva en
tolkning. Sedan vidfogas allehanda utläggande anmärkningar till de
särskilda orden.
För att belysa de behandlade dikterna anföras ofta
parallel-ställen från andra norröna kväden; stundom citeras latinska (ss.
37, 38, 77, 83) eller grekiska (ss. 21 o. 277) skalder — en gång
citeras Oehlenschläger (s. 112). Ofta lämnas en versifierad
öfversättning, hämtad från "Oldn. Sager" (ss. 85, 102, 251, 277 o. s. v.).
Af de fina anmärkningar, på hvilka Forelæsn. Öfverflöda, äro
icke alla nya; man återfinner ganska många i Gislasons äldre
arbeten. Så t. ex. är första halfstrofen af Vellekla 9 kommenterad
på ungetär liknande sätt i Oldnordiske skjaldekvad s. 137; den
första halfstrofen af Vellekla 14 har tolkats i samma arbete s.
135 o. f.
Någon uttömmande redogörelse för äldre forskares
tolknings-förslag gifves naturligtvis icke. Ja, Gislason antyder icke ens, att
han själf i Rekstefja 35: 4 har ändrat hofs till hóps (se Wisén,
C. N. 1, s. 145).
Men fastän man ibland skulle kunna önska, att Gislason
antecknat ännu mer för sina föreläsningar än han gjort, innehåller
kommentaren tillräckligt mycket, för att man skall känna sig
manad till stor tacksamhet mot utgifvaren. Framför allt hafva
Rekstefja och Vellekla fått en tolkning, som sprider ett rikt ljus öfver
dessa viktiga dikter. Men äfven föreläsningarna öfver de andra
kvädena äro lärorika.
Må vara, att framställningen icke alltid är öfvertygande. Så
t. ex. kan jag ej finna, att Gislasons (Forelæsn. s. 286) med tvekan
föreslagna emendation af Rekstefja 34: 1 förtjänar företräde framfor
Wiséns (Emendationer s. 28—30). Men på det hela taget Är man
det välgörande intrycket af en synnerligen tillförlitlig exegès,
rik på nya synpunkter och fina iakttagelser.
Uti företalet nämner kommissionen, att det andra bandet af
Gislasons efterlämnade skrifter skall, utom ett par mindre afhand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
