Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strödda anteckningar om svenska ord hos Olaus Magnus (Evald Lidén)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
46 Liden: Sv. ord hos Olaus Magnus.
Bulant d. v. s. "Roland". Den anses ha varit ett tecken för
kejserlig öfverhöghet och domsrätt *)..— Det förtjänar påpekas,
att Olaus Magnus’ uppgift bestyrkes af Bureus. Efter en
mer än 90-årig mans berättelse meddelar han i sina
anteckningar (för år 1609, se "Samlaren" IV, 1883, sid. 39) bland
annat följande:
"Skeninge .... stadh . . . war kejsere frij (at han
intet gaf kes: Skat) Ty war Ture lång (ett stort manne
trä-beläte så högt at en stor karl näppast rekte til Taskan hans)
satt der före til en åminnelse mitt på store Torget ....
thenne Tures beläte sägz hafua en gång när eeld war lös
ropat på Tyska: Vorware dein Haus, ich vorware mein Haus".
Denna sistnämda sägen är af ett visst intresse, emedan
den visar att folktraditionen satte Ture-stoden i förbindelse
med Tyskland. Antagligen var den derifrån införd.
Namnet förefaller ganska egendomligt Förmodligen är
det af tyskt ursprung liksom bilden själf. Jag tillåter mig
den gissningen, att Ture lang (betonadt––-J-) är en folk-
etymologisk ombildning af mit. Rulánt eller med bestämd
artikel "de Bulánf (uttaladt med fransk betoning). Det vore
lätt att anföra talrika exempel på fullt lika besynnerliga
omstöpningar af ord, som för den stora mängden varit obegriplig*
Tuuar (pl.) "tubera in paludibus existentia" XXI: 45.
Fsv. puva, nsv. tvfva o. s. v. Formen tuuar torde
förutsätta en sing. *tuv, som jag icke funnit på annat håll (jfr
dock nno. tuv, tu m. ’Top, spids Forhøining paa en Flade1).
Waagh "maximum pondus" XX: 3. Fsv. vägh.
Velta (latiniserad form: -am-, -arm/n etc.), ett
belägringsredskap, i skydd hvaraf man framryckte mot murarna af en
belägrad ort VH: 17, 18. Afbildas framför cap. 17. — Fsv.
wœlthor pl. Ped. Månsson, af vœlta ’välta, vältra’.
[*) Om sedens och namnets ursprung senast B. Schröder Festschr. z
50jähr. Doktorjub. Karl Weinholds 1896, s. 118 ff., iaht s. 181 f.]
Upsala i Juni 1895. Evald Lidén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
