Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om det nyfunna fragmentet af Södermannalagen (Robert Larsson) - - I. Vokaler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
B. Larsson: Fragm. af Söderm.-lagen. 57
Liksom i A användas u och v efter en bestämd norm, jfr
SML. ljudl. s. 35. Ex. ankostum, ailu, vpkasta. Enda undantaget
är um 3.B.
Vokalen 0.
Här är att anmärka den omljndda presensformen høgger l.io
(A hogger), en form, som mig veterligen annars endast är påträffad
i Dalalagen, se Brate, Dalalagens böjningslära sid. 35. Prof. Noreen
kar i akadem. föreläsningar ock påpekat en form hos Lydek. fieogev,
där man kanske har samma omljudda presensform, om nämligen
eo — 0. Öfriga i Fr. af detta verb förekommande former äro hogger
1.8 och part. hocgin 4.si. Prep, ’genom’ förekommer 3 ggr under
formen gønum. Mot gønum 3.t har A ginum.
Diftongen ia ~ iœ.
ia forekommer i fiarpo 2.4 (A farpa), gicdde 2.i (A giœlle),
mikials 1.4 (A mikiels), sial/s I.20 (A siœlfs). — Föröfrigt
förekommer diftongen skriften iœ, nämligen i former af ’gälla’ 5 ggr (A
2 iœ, 3 te), i siœto 2.5 (A siattö), i spiœll 7 ggr (A ie), i pres. af
’stjäla’ 8 ggr (A 5 iœ, 3 ie). Någon sidoskrifning med ie
förekommer ej.
I Fr. förekommer således ia 4 ggr, i A 2 ggr. I alla andra
fall utom dessa fyra har Fr. iœ, A däremot 9 iœ och 14 ie
(hvar-till kommer mie&manna 5 ggr, där Fr. har obruten form med
tö-vokal). Angående växlingen iœ ~ ie i A se SML. ljudl. s. 53.
Skrifningeu ie tillhör egentligen lagens förra del. Fr. visar, att
dess skrifvare redan här stadgat sitt skrifsätt och undviker den
onödiga skruningen med ie.
Diftongen iu.
De enda skiljaktigheterna mellan Fr. och A äro fiughur 4.8
(A jfighur, se SML. ljudl. s. 26) och liuse 4.i» (A lysi). Någon
diftong io möter ej.
Anm. Det nekande adv. ei möter 12 ggr under denna form
liksom i A.
Dubbelskrifning till framhållande af vokalens längd
förekommer i följande fall: [ajar S.n (A ar), aar 4.2 (A ar), een 3.3 (A
ensamin), reen 4.i8 (A ren), reep 4.4 (A rep), owiis I.20 (A owijs).
Att döma af det ringa materialet synes ett dylikt utmärkande af
vokallängden ha förekommit oftare i den hds., till hvilken Fr. hör,
än i A.
B) Vokalerna i icke hufvudtoniga stafvelser.
Växlingen a ~ œ.
1) Efter a i rotstaftelsen. — Här råkas alltid a så när som
på två undantag. Ex. alla \.\i, warpa 2.?i. De två undantagen
äro ntœp mannœ l.i» (A miezmanna) och osklaghnœ 3.9 (A oslaghit).
Jfr mœzmanna 14 ggr, oslaghna 3.i7. Fr. öfverensstämmer således
här med A. Emellertid må framhållas, hurusom Fr. alltid visar a
i annar 2 ggr, annars 3 ggr, annat 4 ggr mot A, som har an~
nær, annærs och annœt. Om fda. annœr se Wadstein, Tskr. f. fil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
