Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om det nyfunna fragmentet af Södermannalagen (Robert Larsson) - - I. Vokaler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
B. Larsson: Fragm. af Söderm.-lagen. 59
är i Fr. a den öfVervägande ändelsevokalen efter de palatala i, œy
y i rotstafvelsen. Vokalharmonien är således här i Fr. langt från
genomförd, ehuru man kan spåra dess verkningar.
Växlingen i * e.
Denna är strängt bunden vid bestämda regler. Balanslagen
reglerar växlingen, och i förekommer i i-gruppens ord samt i
e-gruppens ord med sluten stafvelse. Ord af e-gruppen med öppen
stafvelse visa alltid e. Ex. havi 3.is, akre 4.n, takin 1.9, giœldis
2.11. Ej ett undantag är antecknadt. Då i så regelbundet
uppträder i slutna stafvelser, torde e i hawer 3.i5 (A hawer) vara
sva-rabhaktivokal. Emellertid är detta det enda fall, där den slutna
stafvelsen ändas med ett r.
I fråga om växlingen i ~ e visar sig alltså åter skillnad mellan
Fr. och A. Det förra håller sig undantagslöst till den uppställda
regeln, under det att motsvarande del af A i c-gruppens ord med
öppen stafvelse många gånger visar i i ändeisen. 1 Fr. är
vokalbalansen i öppna stafvelser fullt genomförd i motsats till
förhållandet i A. Angående växlingen i ~ e\ handskriften A i sin helhet
se SML. ljudl. s. 70. Denna handskrift visar i sin senare del
vokalbalansen i öppen stafvelse mera noggrant genomförd än i sin
förra del. Fr. är i afseende på växlingen i ~ e att likställa med
MELL. och andra skrifter, som tillämpa den ofullständiga
vokalbalansen. Se Kock, Fsv. ljudl. s. 255 ff.
Växlingen u ~ o.
Materialet är för ringa, för att några slutsatser skulle kunna
dragas. Framför m står alltid u, t. ex. akrum 4.is, gønum 2.n. I
öfriga fall råkas efter a i rotstafvelsen: áku 3.n, allu 4.9, attu 2.i2, men
fiarþo 2.4; efter i: lindu 4.i8, sinu 3.5, men þriþio 2 ggr; efter o:
nocor 3.3; efter u: fiughur 4.8, Jcuntrn 2 ggr, sculu 2 ggr; efter œ:
mœssu 1.4, rœttu 1.7, teru 4 ggr, men fœmto 24, hœldo 4.is, siæto
2.5; efter ø: sacløso 2 ggr, prangaløso 3.4. — Af det ringa
materialet att döma förekommer o endast i öppen stafvelse i ord af
o-gruppen, hvadan man kanske kan se spår af vokalbalans. Endast
i nocor förekommer o i sluten stafvelse, detta väl beroende på o i
rotstafvelsen, liksom ø helt visst orsakat o i ändeisen i de 3
anförda fallen. Vidare måhända spåras verkningar af vokalharmonien
efter rotstafvelsens u, på hvilket alltid följer u i ändeisen.
Förhållandet synes således hafva varit detsamma som i A, där såväl
vokalharmoni som vokalbalans tillämpats. Om växlingen u ~ o i
hds. A se SML. ljudl. s. 91—95.
Anm. Endast en artikulerad form finnes, nämligen bondans
4.0,7. I deldenne I.19 har man naturligtvis ingen artikulerad form:
déldenne är = déld enne (jfr A dela enne) och står som motsats
till andre l.¾i.
Svarabhakti.
Svarabbaktivokalen är alltid e, t. ex. åker 3.i, wilder 2.2—3.
Undantag bilda dock ryuir l.s och ryurír 1.4, där i är hjälpvokal,
sannolikt på grund af rotstafvelsens y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
