Arkiv for/för nordisk filologi / Trettonde Bandet. Ny följd. Nionde Bandet. 1897 / 60 (1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om det nyfunna fragmentet af Södermannalagen (Robert Larsson) - - I. Vokaler - - II. Konsonanter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

60 B. Larsson: Fragm. af Söderm.-lagen.

I sundr l.io (A sunder) saknas hjälpvokal. Förkortningstecknet
kan ju lätt vara uteglömdt.

II

Konsonanterna.

d är städse tecken för den tonande den tala explosivan, t. ex.
dèld 2.4, bondans 4.6. Jfr Maurer, Bruchstück, s. 432. —
Undaii-tagsskrifningar äro tnced 4.i7, med 4.2i samt wadstang 1.6, jfr
Maurer, Bruchstück s. 432, som dock blott anmärker ett ’mea’ med d.
Dessa skrifningar synas tyda på öfvergång et > d i slutljud, men
fallen äro for enstaka, för att några slutsatser skulle kunna dragas.
Ordet ’med’ förekommer ännu 15 ggr och då alltid med p.

I hanwirke 2.n» (A handwirki) och hanwerke 2.i& (A handwirkt)
är d bortfallet. Maurer, Bruchstück s. 432, synes antaga
assimilation, ett antagande, som är möjligt under förutsättning, att första
sammansättningsleden var obetonad. Jfr Noreen, Gesch. § 165 b).

Fall med inskott af d mellan II och r kan ej med visshet
påvisas. I hælder 4.u (A hellœr) behöfver man ej antaga något slikt
inskott (jfr hœldo 4.m), ej heller i ogilder 3.5, då man har ogilda 2.7
och gild 3.8. Hvad formen wilder 3 ggr (A willer) och wilder
2.2—3 (A willer) angår, kan naturligtvis ej afgöras, hur d är att
uppfatta. Jfr Maurer, Bruchstück s. 432.

p är regelbundet tecken för den tonande och tonlösa
inter-dentala spiranten och motsvarar isl. p och åt, t. ex. pistla 4.&,
lip 2.13. Fragmentet är således synnerligen regelbundet i
användningen af d som tecken för explosivan och af p som tecken
för spiranten. Tecknet åt förekommer ingen gång, jfr Maurer,
Bruchstück s. 432. Här har man en ny skillnad mellan Fr. och
den del af A, som motsvarar Fr. I förra delen af hds. A (dit den
bit, som motsvarar Fr., hör) växlar åt med p såsom motsvarighet
till isl. åt i ord- och stafvelseslut. Och igenom hela hds. A
användes åt som beteckningsvariant till d efter l och n. I den del af
A, som motsvarar Fr., råkas sålunda skrifningar sådana som ncemd,
delat, wadstang, US, anbyrgä etc. jämte skrifningar med resp. d och
p. Likaså råkas här hos A sådana skrifningar som gardsto, med
och wardløsu. Fr. öfverensstäramer mera med senare delen af hds.
A, som där med få undantag använder p som motsvarighet till isl.
ä, men dock fortfarande använder 3 som variant till d. Angående
tecknen d, åty p i hds. A se SML. ljudl. ss. 97—108.

p förekommer en gång med ljud värde af ts, nämligen i mœp
mannce epe l.w—20. Maurer, Bruchstück s. 439, antar närmast
fel-skrifning, hvilket det ock torde vara. Emellertid må erinras om
användning af/ i stället för p, ä> jfr Kock, Fsv. ljudl. s. 443 ff.,
och om den i Ögl. förekommande skrifningen sypkini, se Schlyters
Gloss.

g motsvarar alltid isl. g} tonande explosiva, t. ex. gøra l.u—15,
liggia 2.8. — Om med œng 3.2i, 4.1 afses ordet egn — ’fast
egendom’, jfr Maurer, Bruchstück 439—440, har man bevis på öfver-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>