Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om det nyfunna fragmentet af Södermannalagen (Robert Larsson) - - II. Konsonanter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
R. Larsson: Fragm. af Söderm.-lagen. 62
gången g > ng i fragmentet. Maurer upplöser 4.« forkortningen till
wang. Ordet forekommer med gn 2 ggr*
I anbyrp 4.7 (A cmbyrgä) är #A eller snarare # (se SML. ljudl.
s. 110 och där anförd litteratur) bortfallet. I bygpa Urna 2.17 (A
byrgþa titna) saknas r. En slik förlust af r framfor yh möter i
Dalalagens kasnawagir och bigher, se Brate, Äldre
Vestmannalagens ljudlära s. 83. Brate uppfattar formerna med tvekan som
fel-skrifhingar. Kanske bortovaron af r står i sammanhang med
betoningen?
gh motsvarar öfverallt isl. spir g, ex. burghit 8.4, lagha l.i. —
Fragmentet visar sig således alldeles undantagslöst använda g som
tecken för explosiva och gh som tecken för spirant. Lika
regelbundet är A i den mot Fr. svarande delen, ehuru annars
handskriften i sin helhet rätt många gånger använder g som tecken
för spirant och omvändt några ggr gh som tecken för explosiva.
Jfr SML. ljudl. s. 109—114
j. Propositionen V skrifves alltid j (11 ggr). Dock en gång
i 4.13 (i rubrik). A har alltid skriftlingen i.
k och c. Dessa tecken gifva ej anledning till andra
anmärkningar än af ortografiskt innehåll, c är beteckningsvariant till k
och är såsom i A bundet vid vissa ställningar. Jfr SML. ljudl.
s. 114 ff. Motsvarande del af A använder dock oftare c-typen, jfr
Maurer, Bruchstück s. 432. Hos båda råkas visserligen alltid se
före hård vokal, men i A förekommer alltid cl (5 ggr) mot 2 cl
och 4 K i Fr., i A 7 co- mot 3 co- och 8 ko- i Fr., i A 1 ca och
8 la- mot 8 ka- i Fr., i A 4 er och 1 kr mot 5 ät i Fr., i A
alltid oc mot 17 oc och 17 ok i Fr. samt i A 3 sac mot 3 sak i
Fr. Såväl i Fr. som motsvarande del af A användes alltid
skrif-ningen sie, liksom i ingendera skrifning med c före u möter. —
Tecknet q förekommer ej i Fr.; det möter nämligen intet ord med
ljudförbindelsen kw.
En enstaka skrifning med cg föreligger i hocgin 4.*i (A
hog-gin). Jfr hos Bydqvist IV skrifningar med gky ghk, kg, kgh. —
Formen osklaghnœ 3.9 (A oslaghit) får väl anses som felskrifning.
Jfr emellertid skrifningar med sel för si Kock, Fsv. ljudl. s. 68.
Formen oslaghna möter 3.n.
1. Här må anföras formen stiœlj Sticel 8 ggr. Långt l synes
i Fr. regelbundet tecknas med II i slutljud, att döma af spiœll 7
ggr och all 4.6. I presensformen sticd har man därför nog kort l,
som förklaras som analogi från första personen och ur
oakcentue-rad ställning. Jfr angående dylika presensformer SML. ljudl. s.
143—144 samt Kock, Arkiv N. F. IV 385 f. I SML. ljudl.
lycka-des jag ej förklara presensformen will med sitt långa l gentemot
sådana presensformer som dyly hyl, qwd, skä, sticel med kort h
Samma form will återkommer här l.ie. Professor Kock har
föreslagit mig att fatta det långa l som analogi från inf. wilia med
förlängdt /. Emellertid torde denna förklaring ej vara tillräcklig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
