Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om det nyfunna fragmentet af Södermannalagen (Robert Larsson) - - II. Konsonanter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
64 B. Larsson: Fragm. af Söderm.-lagen.
1) Olikheter i afseende på ljudläran:
a) Växlingen a ~ te i ändelser. Här är i Fr. vokalharmonien
ej tillämpad, om ock spär däraf visa sig. I A däremot är
vokalharmonien genom förd.
b) Växlingen i ~ e i ändelser. Här tillämpar Fr. konsekvent
den ofullständiga vokalbalansen. I den mot Fr. svarande delen af
A märkas endast spar af vokalbalans.
c) Bortfall af slut-r. Här kvarstår i Fr. r endast 4 ganger,
i A däremot 18 gånger, oberäknadt sådana fall som vpcasfar,
eptir, tfirir.
d) Olika ordformer. Så har Fr. sådana ordformer som man
(? felskrifning), taghe, tiuper och dithörande ord, bya, warn, œnx,
aftnar, annars, annat, høgger mot men, teghe, piuper och
dithörande ord, byite, tcœrn, anx, annter, annœrs, annat, kogger i A.
Här må ock anföras agha 2.« mot-aghu i A.
2) Olikheter i afseende på ortografien:
a) Fr. betecknar regelbundet <g-ljudet med œ, under det A
jämte te ofta använder e, liksom A jämte ue äfven använder ie,
under det Fr. endast skrifver ifrågavarande diftong med iœ. —
b) Fr. använder aldrig ä. (Beteckningen i A med a kanske dock *
i viss ställning är mer än en ortografisk nyck). — o) Fr. skrifver
prep. V med j, A skrifver t. — d) Fr. använder ej så ofta c som
A. — e) Fr. utmärker oftare vokallängden genom dubbelskrifhing.
— f) En viss olikhet visar sig till sist i fråga om användning af
förkortningar.
De ortografiska olikheterna lämnar jag åt sitt värde; jag
känner ej, huru långt dylika olikheter böra tagas med i räkningen
vid en jämförelse af ifrågavarande slag.
De olikheter, som tillhöra ljudläran, bli för mig af större vikt
vid bedömandet af handskrifternas inbördes ålder. De bland
handskrifterna från slutet af 1200-talet och från förra hälften och
midten af 1300-talet, som hafva vokal balansen endast partiellt
till-lämpad, stå på äldre ståndpunkt än de från samma tider, som
hafva lagen fullt tillämpad, jfr Kock, Fsv. ljudl. s. 824. Fr. visar
sig således härutinnan yngre än motsvarande del af A. Hvad hds.
A i sin helhet angår, har jag emellertid visat, att vokalbalansen
afgjordt gör sig gällande i dess senare del, och det torde ha varit
så, att af8krifvarens dialekt haft vokalbalansen så godt som eller
nästan genomförd, men originalet icke. Denne afskrifvares dialekt
skulle då i detta afseende ej stå på så mycket äldre ståndpunkt
än språket i Fr., som har balansen genomförd.
Det är ett utmärkande drag hos hds. A, att den så pass
regelbundet genomför vokalharmonien. Emellertid möta i
handskriften åtskilliga oregelbundna skrifningar, där efter
rotstafvel-sens œ, y, ø visar sig a i ändeisen. Men i fråga om växlingen
a ~ œ visar sig dock ingen sådan skillnad mellan lagens förra och
senare delar som i fråga om växlingen i ~ e, om ock svårligen a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
