Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om det nyfunna fragmentet af Södermannalagen (Robert Larsson) - - II. Konsonanter - Några anmärkningar om nordiska personnamn (E. H. Lind) - 3. Ytterligare om betoningsförhållandet mällan för- ock äfternamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afskrifvarens dialekt. I gialde är ia helt visst arkaism, jfr 5 skrifningar
med iæ af detta ord. Hur ia i de 3 andra undantagen är att
betrakta, kan ju vara något ovisst. Materialet är för ringa, för att
man skulle kunna bilda sig någon mening därom. Jfr emellertid
Kock, Arkiv V 371 ff. Huru det 4 ggr kvarstående slut-r i de
omnämnda presensformema rätteligen är att uppfatta, kan ej gärna
afgöras.
Handskriften A synes enl. Schlyter vara skrifven ej långt efter
1327, se Företalet till Södermannalagen s. II. Om, såsom väl
antagligt är, språket i senare delen af handskriften är afskrifvarens
språk, skulle circa 1330 i södermannadialekten vokalharmonien för
i ~ e vara nästan genomförd, under det vokalharmonien för a ~ æ
börjat rubbas i sina verkningar. Då nu enligt det föregående i
Fr. den ofullständiga vokalbalansen för i ~ e är fullt genomförd
och spåren af vokalharmonien vid växlingen a ~ œ äro svagare,
synes man vara berättigad att draga den slutsatsen, att språket i
Fr. tillhör en senare tid eller tiden närmare 1350[1]. Och
fragmentets nedskrifning kan under alla förhållanden ej gärna ha
försiggått mycket senare, då år 1358 MELL. omtalas som införd i
Södermanland. Jfr Maurer, Bruchstück s. 430.
Huruvida Fr. härstammar från samma äldre handskrift som A
eller ej, därom har jag ingen bestämd mening. Ingenting synes
tvinga till det antagandet, att A och Fr. härstamma från olika
håll. De öfverensstärama med hvarandra i vissa punkter, såsom i
användningen af u och v såsom tecken för vokal och i användningen
af tecknet w, liksom de ock äro hvarandra lika i beteckningen af
långt slutljudande l. Omöjligt är naturligtvis, att Fr. skulle vara
en rest af en äldre lagbok, jfr Maurer, Bruchstück s. 441 och 442
med noten.
Karlstad i november 1895. Robert Larsson.
3. Ytterligare om betoningsförhållandet mällan för- ock äfternamn.De av mig i 11:te bandet av denna tidskrift gjorda anmärkningarna mot en av professor Kock framställd teori, enligt vilken tonlöshet även i forntiden skulle vara grunden till den [1] Då A innehåller Södermannalagen och Fr. utgör ett fragment af samma lag, har man skäl att antaga, att båda äro skrifna af sörmländingar, jfr Kock, Fsv. ljudl. s. 138, 499, och att båda representera landskapet Södermanlands dialekt. Sannolikt är då, att språket i Fr., som visar en yngre karakter, förskrifver sig från en senare tid än språket i A, som visar ett äldre språkstadium. << prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >> Project Runeberg, Sat Dec 9 02:21:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/anf/1897/0075.html 
|