Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmälan: L. F. A. Wimmer om runemindesmærker (Erik Brate)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
98 Brate: Anmälan.
vigska runstenarne jämte denna runsten vid Århus äro förut
offentliggjorda af prof. Wimmer uti Sønderjyllands historiske
rune-mindesmærker, universitetsfestskrift vid danska konungaparets
guldbröllop 1892. Erik segersälls infall kan betraktas som en hämd
för Btarald blåtands hjälpsändning åt Styrbjörn i slaget på
Fyris-vall. På detta slag syfta stenarne vid Hällestad och Sjörup i
Skåne DB 6 — 9 och den vid Års i Jutland. Af dessa inskrifter
kunna vi sluta, att danskarne verkligen deltogo i slaget på
Fyrisvall och att de anfördes icke af Harald blåtand själf utan af dennes
broder Toke, hvilken föll jämte sin son Asbjörn och många sina
män. Den större stenen vid Århus samt stenen vid Kolind anses
tyda på slaget vid Svolder år 1000, men ingendera innehåller någon
ny historisk upplysning. Stenen vid Sjœlle anses rest öfver en broder
till Sigvalde jarl, jomsvikingames höfding, den bornholmska stenen
vid Ny Larsker af en son till jomsvikingen Sigurd kåpa. Ny
Larsker-stenen nämner en strid at Utlœngju, till hvilket ortnamn
prof. Wimmer icke känner någon motsvarighet; detta ortnamn är
säkert detsamma som Utlängan, den sydligaste stora ön längst
österut i Blekinge skärgård1). Åsum-stenen i Skåne nämner biskop
Absalon † 1201. Undersökningen af dessa inskrifters historiska
ställning utföres, såvidt anmälaren kan döma, med både
kombinationsförmåga och försiktighet, och bevisningen synes i allmänhet
bindande. Mer än en möjlighet är väl dock icke resultatet i
afse-endeo på stenarne vid Kolind och Sjælle, kanske ock stenen
vid Års.
Inskrifternas tydning har i allmänhet icke orsakat något
bryderi, men de svårigheter, som fimnits, har prof. Wimmer ofta med
stort skarpsinne lyckligen besegrat, hvarför de gifna tolkningarna
torde kunna betraktas som slutgiltiga. Som ett obetydligt bidrag
till en tolkning må påpekas, att på namnet Asvutr, hvars
förekomst i fornspråket utom på Kolindstenen prof. Wimmer
betvif-lar, åtskilliga exempel finnas hos Lundgren, Personnamn från
medeltiden s. 19 i Svenska landsmålen X.
Ingen uppmärksamhet egnar prof. Wimmer åt de metriska
förhållandena i de inskrifter, som antagas vara versifierade,
ste-narne vid Sønder Vissing, Hällestad I, II, Sjörup och Års. Icke
ens den frågan upptages till pröfhing, huruvida sjörupstenens strof
är fornyrdeslag eller, som Kosenberg, Nordboernes Aandsliv I,
129 antog, ljodahattr, utan fornyrdeslag förutsattes som själf klart.
Måhända har prof. Wimmer velat förbehålla utredningen äfven af
hithörande frågor åt den allmänna inledningen.
’) För svenskar synes denna sammanställning legat nära till hands.
Den göres af E. Svensén i (svensk) Hist. tidskr. 1895 s. 488 f., och prof. F.
Läffler har meddelat mig, att han ock kommit på densamma. Dessutom har
den ock funnits af F. Dyrlund, Nord. tidskr. f. fil. 3 række IV, 121.
Stockholm i sept. 1895.
Erik Brate.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
