Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier i väst- och östnordisk grammatik (Axel Kock) - - II. R-omljud av æ i nord. språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i vissa trakter, kunnat uttalas nêr, nêst Jag tänker mig,
att detta bör förklaras på följande sätt.
Som bekant är nœr ursprungligen en komparativ, som
på urgerm. tid hette *nœhwiz, på urnord. tid *nähwiR. Detta
blev genom det äldre i-omljudet och förlust av hw till ncèR.
Nu har som bekant i de västnord. språken samt i vissa
östnord. dialekter långt a genom ett omedelbart följande r
Ä-omljutts till œ, t. ex. nom. pl. fem. isl. pœr, i gœr etc.
Huru skulle då ett redan på annan väg (genom äldre
i-om-ljud) uppkommet œ behandlas omedelbart framför r, ifall a
över huvud hade något inflytande, på ett dylikt ljud? Det
är uppenbart, att ett dylikt œ borde ytterligare palataliseras
och övergå till ê.
Att, åtminstone dialektiskt, r hävt ett dylikt inflytande
på œ, torde framgå av utvecklingen nœr > nêR (ner). Då
som bekant i östnord. språk r blott i vissa bygder värkat
omljud på ä (t. ex. nom. pl. fem. vanligen par, men i Bj. K
pœr), så ligger intet överraskande däri, om r i nord. språk
blott i vissa trakter värkat omljud på œ till ê.
Men växlingen nêr : nœr kan åtminstone delvis fattas
även på följande sätt. Det är från nêr, nêr(r), som ê
inträngt till superi, nœstr, så att man vid sidan därav även
erhållit nêstr. Detta är mycket naturligt, då ê är
ljudlags-enligt både i positiven adv. nêr (som ju urspr. är en
komparativ) och i komparativen nêr(r). Det är därför möjligt,
att liksom ê på analogisk väg införts i superlativen, det i
superlativen ljudlagsenliga œ har överförts till positiven och
komparativen nêr(r), så att man därigenom även fick nœr(r).
Emellertid bör ljudlagen kanske så begränsas, att blott
tautosyllabiskt (ej heterosyllabiskt) r värkat omljud på æ.
Härför talar, att Larssons Ordförrådet såsom komparativer
till far, smár upptar blott fatre (fire), srnœ’ri (superi. srn$storri).
"En tale" har komparativerna smærre t. ex. 16, 28; hœrra
16, 19 (med förlängt r-ljud). Det är dock icke visst, att ljud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
