- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettonde Bandet. Ny följd. Nionde Bandet. 1897 /
168

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier i väst- och östnordisk grammatik (Axel Kock) - - II. R-omljud av æ i nord. språk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lagen bör så begränsas, ty även om *fêrey *srnêre vore de
ljud-lagsenliga formerna, vore det mycket möjligt, att på analogisk
väg före, stnœ’re uppstått. Då man hade adjektiver sådana
som lágr : komp. lœ’gre och även sådana som skammr: skœmmri
(skernrnre), fagr :fœgri (fegre), langr: lœngri (lengre), framr:
frœmri (fremre) etc, så kunde den regeln utbildas, att till
positiv med a till rotvokal hörde en tvåstavig komparativ med œ.
Alltså fœ’re, ej *fére[1]. Helt annorlunda med adv. nêr, komp.
nêr(r) och den adjektiva, i "En tale" mötande komp. nerre.
Någon positiv *när finnes som bekant icke i isl., och det
ljudlagsenliga ê bibehölls därför.

Jag kan icke anföra något annat ord än ner (nerre)
som stöd för den dialektiska ljudlagen, men detta är helt
naturligt, då det är så ytterst få ord, i hvilka ett genom
i-omljud (ej genom j?-omljud) uppkommet æ efterföljdes av
ett (tautosyllabiskt) r. Ett sådant är pres. sg. fœ’r av /¾,
hvilken form i Horn. skrives fair (5 ggr). Men detta är
alldeles icke överraskande, då även næ’r i den dialekt, som
Horn. representerar, obetingat oftast hade œ (ej e); Hom. har
såsom positiv-adv. nœr (n§r) 7 ggr, som komparat. nœ’x 1 g.
och — som nämnt — blott 1 g. adv. nér.

I viss mån en parallel till den här avhandlade utvecklingen
nœn > riên har man i den fno. övergången av œ till ê (ê?)
framför nn och n + konsonant. Så har t. ex. "En tale" venta 9, 8,
frenar 17, 4, frendkonor 3, 13. Bugge anför i Småstykker


[1] Det finnes en, så vitt jag erinrar mig, icke uppmärksammad parallel
till ett dylikt utbyte på analogisk väg av en omljudd vokal mot en annan
snarlik omljudd vokal. U-stammar sådana som móttr, þvóttr, óss hava till
följe av kända ljudlagar (rotvokalen var nasalerad eller föregicks av w)
ljudlagsenligt ó, ej ó, i nom. ack. sg. Nu har enligt Larssons Ordförrådet
u-stammen hóttr (háttr) de två enda gånger, ordet finnes i nom. i Hom.,
formen hóttr (ej hóttr). Då man hade gen. máttar : nom. móttr, gen. þváttar :
nom. þvóttr, så har man i (gen. háttar :) nom. hóttr utbytt det sistnämnda mot
hóttr. Jag lemnar oavgjort, om den en g. i El. anträffade ack. harpslótt
och den en g. i samma skrift mötande nom. blóstr äro att fatta på
liknande sätt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:21:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1897/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free