Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier i väst- och östnordisk grammatik (Axel Kock) - - III. Till växlingen ia : iœ i fornnorskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
giafuar sammanhänger därmed, att a följer i nästa stavelse.
I vissa fsv. skrifter finnes en tendens att låta ia i dylik
ställning kvarstå; se Kock i Arkiv N. F. I, 378 f.
Det är anmärkningsvärt, att ordet "själv" alltid skrives
med ea (ej med ia\ fastän brytningsdiftongen i andra ord
skrives med ia. Vår skrivare Ivar Klerk har i fyra diplom
använt en, såsom det vill synas, liknande stavning i ordet
nsju" och dess anförvanter, även här efter begynnande s: seau
(Dipl. norv. I, nr 166; III, nr 139), seaunda (IV, nr 168),
seautianda (II, nr 213). Däremot skriver han sialfuu Dipl,
norv. III, nr 139, sialfwm II, nr 213. Ovisst är, om denna
skrivning av seau sammanhänger därmed, att ordet
utvecklats av ett *seðun med obrutet e;~ jmf. Kock i Beiträge
XV, 252.
Jag tillfogar en anmärkning om behandlingen av
diftongen ia i textkodex till den fsv. Ostg.-lagen. Tamm finner
i nämnda uppsats ia i st. f. av honom väntat iœ svårt att
förklara i adj. iatnn och i alla dithörande former såsom
iam-, iamka, iamnapær o. s. v. Emellertid harmonierar
detta ia fullkomligt med den av mig i Arkiv N. F. I, 374 ff.
framställda regeln, att i vissa fsv. urkunder även kort ia
kvarstår oförändrat i framljud, fastän det i midljud övergått
till iœ (iatnn men biœrghas o. s. v.). Det synes mig vara
troligt, att förhållandet i ÖGL. är att uppfatta på samma
sätt. Att dömma av det av Tamm anförda materialet finnes
blott ett undantag från denna regel, nämligen det enligt
Collin och Schlyters glossar blott en gång i OGL. (B. 28: 2)
mötande iœpre. Orsaken åter till den olika behandlingen av
ia i fram- och mid-ljud är, såsom anf. st. framhållits, att ia~
i framljud övergått till ja- med frikativt j, under det att det
vokaliska i kvarstod i det midljudande ia[1]. Även på annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
