- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettonde Bandet. Ny följd. Nionde Bandet. 1897 /
177

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier i väst- och östnordisk grammatik (Axel Kock) - - IV. Till frågan om vokalkvantiteten vid hiatus i isländskan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


óask har alltid (6 ggr) akcent vid hiatus utom en gång,
där det skrives da/b, och det är över huvud ovanligt, att
ak-centtecken sättes över bokstaven ð.

glóa har, den enda gång det förekommer, akcent.

gróa har även akcent den enda gång det förekommer
med hiatus (Ig. grór).

Komposita med det negerande d-, efterföljt av vokal,
hava oftast akcent på <$-; det finnes nämligen akcent 19 ggr,
under det att akcenten saknas 9 ggr: óargr (10 ggr med,
en g. utan akcent), óarum, óagiarner, óépra, óumbráplega,
hvartdera 1 g.; óumbreópelegom och p’umbreopelegom, óeNdar
och gendar hvartdera 1 g.; oorþenn 3 ggr med, 2 ggr utan
akcent, 3 ggr ðorpenn; ötfanleget, 1 g.

En gång möter ftetnproar (med ro förkortat), den enda
gång ordet förekommer med hiatus; /teínpró förekommer 4
ggr, ftetnpro 2 ggr, /tetnprom 1 g.

Av denna redogörelse torde framgå, att i St. Horn. s. k.
’långt’ u och i framför vokal i regeln saknar, men att s. k.
’långt’ o framför vokal i regeln har akcent, och detta
tillämpas med så pass stor regelbundenhet, att skrivsättet måste
återgiva eller åtminstone hava hävt ett visst stöd i uttalet.

När man undantagsvis anträffar akcenttecken på u vid
hiatus, t. ex. part. neutr. buet, så har vokalen fakultativt
bibehållit sin längd under inflytande från de synkoperade kasus
búner^ búnar etc, där längden är ljudlagsenlig. Denna
uppfattning har Bugge Beitr. XV, 399 f. alternativt framställt
såsom möjlig, men han föredrager en annan förklaring.

Då man jämte darum etc. med 6 finner både oorpenn och
óorpenn, så sätter jag det i samband med akcentueringen. I det
fornnord. språket hade sammansättningar med prefixet o- ytterst
ofta fortis på senare kompositionsleden, se Kock: Svensk
akcent II, 357, Arkiv N. F. I, 57 f. Det är självklart, att
den tendens, som över huvud fanns i språket att i någon mån
förkorta lång vokal framför annan vokal, vida lättare gjorde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:21:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1897/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free