- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettonde Bandet. Ny följd. Nionde Bandet. 1897 /
183

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier i väst- och östnordisk grammatik (Axel Kock) - - V. Till uppkomsten av bestämda formens dat. pl. i de nordiska språken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förkortningen valdes den utvägen, att det sista -ar (i innar)
bibehölls, det näst sist -ar- (i bökar) utstöttes: bökinnar.

Nu skiljer sig fsv. från isl. i artikelns behandling
väsentligen endast beträffande den nu avhandlade formen fsv.
bökinnar, i motsats till isl. bökarinnar, samt beträffande dat. pl.
fsv. böndomin, i motsats till isl. böndunum. Det ligger då
nära att förklara uppkomsten av fsv. böndomin (böndumin)
på ett sätt väsentligen analogt med förklaringen av bökinnar.

Som bekant har typen bondomin utbildats före våra älsta
handskrifters nedskrivande. Nu heter dat. pl. av adjektivens
svaga form på gotiska blindam, på isländska göpum, och
naturligtvis har man även på fsv. hävt ändeisen -um ännu
kort tid före våra älsta egentliga literaturalsters framträdande.

Man använde en gång sådana sammanställningar som
böndum inurn göpum. Här hade man ändeisen um tre gånger
efter hvarandra, och i ingen annan böjningsform hade
man vid sammanställning av substantiv, artikel och
adjektiv en och samma ändelse tre gånger. Det hette
ju t. ex. nom. sg. böndi inn göpi, gen. sg. bönda ins göpa,
dat. sg. bönda inum göpa, ack. sg. bönda inn göpa, nom. pl.
bøndr inir göpu, gen. pl. bönda inna göpu o. s. v.

Under dessa förhållanden behandlades böndum inum
göpum liksom bökarinnar (göpu). Man förkortade (för att
undvika det tre gånger stående tautologiska um) böndum-inum
i uttryck böndum-inum-göpum genom att bortkasta det näst
sista um (liksom man i bökarinnar [göpu] bortkastade det
näst sista ar), d. v. s. att man fick böndumin göpum.

Då i bökarinnar substantivets ändelse förloras, men i
böndum inum artikelns ändelse förloras, så beror det därpå, att
i bökar innar (göpu) adjektivet hade annan, men i böndum
inum göpum samma ändelse som föregående substantiv och
artikel1).

*) Emot den här framställda föiklaringen av bondomin kan
naturligtvis icke invändas, att man i sen fsv. stundom finner sådana stavningar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:21:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1897/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free