Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier i väst- och östnordisk grammatik (Axel Kock) - - V. Till uppkomsten av bestämda formens dat. pl. i de nordiska språken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
*bönduminum blivit böndumnum, vidare genom assimilation
av mn till nn *böndunnum, hvarefter n ljudlagsenligt
förkortats i böndunum.
Häremot invänder Liden anf. st., att man annars saknar
exempel på utvecklingen mn > nn i isl., samt att mn tvärtom
i fsv. blivit mm i de dialektiska dat. pl. på -omom, t. ex.
œnglomom, genom dissimilation sedan œnglomon. Enligt honom
har därför även i isl. böndumnum ljudlagsenligt blivit
*bön-dum(m)um, hvarefter genom dissimilation böndunum uppstått.
Det synes mig dock, som om med detta Lidéns
antagande i själva värket egentligen intet vore vunnet. Antar
man, att isl. *böndumum ljudlagsenligt blivit böndunum,
under det att fsv. bondumum ljudlagsenligt blivit bondumun, så%
hava ju olika ljudlagar tillämpats i de två språken, lika väl
som om isl. *böndumnum ljudlagsenligt blivit böndun(n)um,
men fsv. *bondumnum ljudlagsenligt blivit bondum(m)um
(senare bondumun). Härtill kommer, att det annars är det andra
(icke det första) m, som i isl. dissimileras: megin.
Om därför i isl. mn i relativt oakcentuerad ställning
hade blivit mm i böndumnum > böndum(m)um, så hade man
helt visst att tänka sig utvecklingen av *böndumum till
böndunum på annat sätt. Karakteristiskt för artikulerade
former var framför allt, att de innehöllo ett w-ljud: böndinn,
böndans, böndanum, böndann; dagarnir, daganna, dagana;
bökin, bökarinnar, bökinni, bökina etc. Undantag utgjorde
blott dat. pl. *böndumum. På analogisk väg kunde därför
dess intervokaliska m utbytas mot n, och särskilt genom
inflytande från dat. sg. böndanum, daginum, husinu etc. kunde
detta utbyte försiggå.
Emellertid har i isl. enligt min uppfattning mn i
*¾öw-dumnum ljudlagsenligt icke blivit mm, utan nn. Hvilkendera
utvecklingen varit, kan naturligtvis avgöras endast genom
anförande av något analogt fall i isl., icke genom hänvisning
till fsv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
