Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier i väst- och östnordisk grammatik (Axel Kock) - - VI. Ytterligare till frågan om akcentueringen av fornnord. personnamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väsentligen bemötta redan i Arkiv N. F. VIII, 260 ff.[1], skall jag med
hänsyn till tidskriftens utrymme, här icke inlåta mig på dem. Jag
vill därför blott till slut framhålla ett faktum, som, även det, krafc
tigt talar emot L:s uppfattning.
Redan i Arkiv N. P. VIII, 264 ¾ar jag mot L. anfört
nyis-ländskans kraftiga vittnesbörd: ehuru på Island förnamnen alltjämt
äro de viktigare, akcentuerar man där i sammanställningar sådana
som Guctbrandur Vigfösson det förra namnet med infortis, det
senare med fortis. Men förhållandet är i själva verket väsentligen
likartat bland allmogen åtminstone i åtskilliga andra bygder av
Norden. I syd-Sverge (Skåne) kallas en bonde med t. ex. namnet
Per Svensson av sina grannar och bekanta antingen för blott Per
eller ock med båda namnen Per Svensson (Svansen). Det kan
däremot aldrig komma i fråga, att han skulle kunna tilltalas eller
omtalas med blott Svensson. Alltså är här (liksom på Island)
förnamnet (Per) obetingat det viktigare namnet. Men icke desto
mindre uttalas sammanställningen Per Svensson med fortis
på Svensson och med infortis på Per tvärt emot den av L.
framställda teorien.
Lund. Axel Kock.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
