Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Make och maka (Evald Ljunggren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grund af de dels positiva dels negativa upplysningar, som
sålunda stå att hämta af ordböckerna öfver vårt
medeltidsspråk, torde man därför vara berättigad uppställa följande
påståenden. Fornsvenskan egde under sin litteraturperiod ett
subsi, makt med betydelserna "like, motstycke, kamrat" o. d.
Detta grammatiskt maskulina subst. användes om båda könen
och var icke (längre) mobilt. Det hade vid medeltidens slut
börjat användas om man och kvinna i förhållande till
hvar-andra, men hade ännu icke erhållit betydelsen af ”äkta
make”[1].
I 15- och 16-hundratalets svenska återfinna vi ordet,
såsom var att vänta, under formerna make och maka; i vissa
skrifter växla dessa i enlighet med den gamla böjningen;
öfverallt synas de förekomma utan skillnad i betydelsen och
i bet. conjux uppträda båda formerna promiscue om man
och kvinna. Då vår älsta öfversättning af Nya testamentet
låter Paulus säga (Philipp. 4: 3) Ja iach bedher och tigh
mijn retsinnogha maka, så står maka här för att återgifva
övvgoye, compar, Gesell, och afser manlig individ, medan
däremot Mal. 2: 14 i 1541 års bibelöfv. formen make
användes om kvinna: Therföre at tu förachtar tina kära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
