Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Etymologiska bidrag (Elof Hellquist) - - 3. Sv. grissla 'Uria gryllé Lin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Akademiens Ordbok uppträder den redan i en taxa från år
1638. Den i en förordning från år 1687 anträffade formen
grassier (pl.) beror väl på en dialektisk utveckling af i; jfr
gresla (Holmgren Skandinaviens foglar s. 1020). För öfrigt
känner jag följande varianter af ordet: gröttia från Kalmar
län enligt Holmgren anf. st., grylla från Gotland enligt samme
förf., jfr grylle Linné Gotl. resa s. 214, samt grautle, pl.
grautlar från Gotland enligt Linné anf. arbete ss. 285, 287.
Samtliga former (möjligen med undantag af gotl. grylla,
-e, se nedan) låta förklara sig såsom utvecklade ur en
grundform, motsvarande ett isl. *grjótle, -a, fsv. *grytle, -a, fgutn.
*gnautl(jj -a; jfr t. ex. isl. brjóta, (f)sv. bryta, fgutn. briauta,
gotl. brauta eller isl. hrjóta, sv. ryta, Fåröm. rauta (Noreen
Sv. Land sm. I. 341).
Hvad grylle, grylla beträffar, förutsätta dessa ord, o m de
äro inhemskt gotländska, omljudda grundformer, alltså ett isl.
*giytle, *grytla. I fall ifrågavarande djurnamn bildats redan
före ¾-omljudstiden, är det ju också dessa, till hvilka man
snarast väntar sig motsvarigheter i yngre tid. Gotl. grantle
beror i så fall på en efter upphörandet af ?-omljudet inträdd
ny anslutning till det oomljudda grundordet, ett fgutn. *griauf.
De svenska fastlandsbenämningarna bevisa naturligtvis intet
för eller emot tillvaron af omljud i ordets ursprungliga form.
— Härvid är dock att märka, att inga fullt säkra bevis
föreligga för att grylle, -a verkligen äro inhemskt gotländska
benämningar. Holmgren har kunnat erhålla den form han
anför från Linné, och denne nämner mig veterligen
ingenstädes uttryckligen, att själfva ordet än gotländskt.
Till förklaring af i-et i sv. grissla äro flera möjligheter
tänkbara. Kanske har man vid ordets upptagande i
riksspråket omformat ett för öfrigt okändt *gryssla efter det
mera bekanta grissla ’brödspade’ (med biformen gressla).
Däremot finnes ingen bestämd anledning att misstänka, det
formen med i utvecklat sig i någon dialekt, där en sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
