Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Små etymologiska bidrag (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Små etymologiska bidrag.
För att fylla häftets sista, annars tomma sida må följande
anmärkningar här få en plats.
Verbet asa ”släpa”, ”släpa på marken” är enligt Tamm Etym.
ordbok av okänd etymologi. Ordet användes även reflexivt asa
sig fram ”släpa sig fram”. Det synes mig vara otvivelaktigt, att
detta verb är identiskt med det i äldre nysv., t. ex. hos Lind i
hans svensk-tyska ordbok (år 1749), mötande arsa sig ”(åka på
gumpen) ärschlich oder ärschlings gehen, über arsch gehen”. Ännu
brukas i åtskilliga bygdemål enligt Rietz arsa ”flytta sig fram; eg.
om barn som på ett lår släpa sig fram”, arsa sig fram ”flytta sig
fram i sittande ställning”. Rietz tillägger ”Jfr asa”, och redan
han har möjligen uppfattat orden såsom identiska. Att detta är
fallet, bestyrkes av den t. ex. i Westes ordbok givna
översättningen av asa ”se traîner, se traîner à croupetons”. Dalins mindre
ordbok översätter asa sig ”släpa sig på bakdelen”. Arsa är
naturligtvis avlett av ars ”podex”, enligt Weste uttalat ārs med
långt a, och detta ord användes i komposita under formen as
åtminstone i syd-Sverge. Rietz upptar under ars från Blekinge falla, komma
asvältanes ”göra en kullerbytta baklänges”. Skriftspråkets asa kan
ursprungligen vara en dialektform, utgången från en trakt, där
ars ljudlagsenligt blivit as (kanske blott i ord, hvilkas senare
kompositionsled började med konsonant: asvältanes etc. [andra dylika
exempel hos Rietz]; jmf. att fsv. Arnbiorn etc. blev Anbiorn etc.,
Kock i Ark. N. F. V, 149). Men det är väl även möjligt, att det
äldre arsa (sig fram) förändrats till asa (sig fram) under
inflytande av verben hasa sig fram, bildat av subst. has, och kasa (sig
fram), hvilka verbers betydelser stå mycket nära betydelsen av
asa (sig fram). Måhända har man i kasa en gammal
sammansättning av prefixet ga- med verbet hasa.
| sv. geting, isl. geitungr. |
I sin Etym. ordb. anmärker Tamm, att anledningen är okänd,
hvarför insekten geting i nordiska språk fått ett namn, som synes
vara bildat av get ”capra”.
Jag förmodar, att namnet geting är bildat icke omedelbart
av get, utan av ett ur get avlett verb. Ross upptar i sin ordbok
geita ”tee sig som en gjed . . .; særlig give sidehug, helst i
forbigaaende; finte; drille” och även geitast ”finte, drille hinanden”
samt substantivet geiteri ”drilleri”. Av detta verb geita har
avletts geting, geitungr, som i överensstämmelse med verbets betydelse
skulle kunna översättas ”driller”, ett synnerligen lämpligt namn på
denna insekt, som retar med sina styng och ”i förbigående giver
sidohugg”. Axel Kock.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:21:00 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/anf/1897/0325.html
